Johannes 10
1 »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.
En vérité, en vérité, je vous dis: Celui qui n’entre pas par la porte dans la bergerie des brebis, mais qui y monte par ailleurs, celui-là est un voleur et un larron.
2 Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.
Mais celui qui entre par la porte, est le berger des brebis.
3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.
À celui-ci le portier ouvre; et les brebis écoutent sa voix; et il appelle ses propres brebis par leur nom, et les mène dehors.
4 Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.
Et quand il a mis dehors toutes ses propres [brebis], il va devant elles; et les brebis le suivent, car elles connaissent sa voix;
5 Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»
mais elles ne suivront point un étranger, mais elles s’enfuiront loin de lui, parce qu’elles ne connaissent pas la voix des étrangers.
6 Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.
Jésus leur dit cette similitude; mais ils ne comprirent pas ce que c’était qu’il leur disait.
7 Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.
Jésus donc leur dit encore: En vérité, en vérité, je vous dis que moi je suis la porte des brebis.
8 Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.
Tous, autant qu’il en est venu avant moi, sont des voleurs et des larrons; mais les brebis ne les ont pas écoutés.
9 Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.
Moi, je suis la porte: si quelqu’un entre par moi, il sera sauvé; et il entrera et il sortira, et il trouvera de la pâture.
10 Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
Le voleur ne vient que pour voler, et tuer, et détruire: moi, je suis venu afin qu’elles aient la vie, et qu’elles l’aient en abondance.
11 Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.
Moi, je suis le bon berger: le bon berger met sa vie pour les brebis;
12 Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
mais l’homme qui reçoit des gages, et qui n’est pas le berger, à qui les brebis n’appartiennent pas en propre, voit venir le loup, et laisse les brebis, et s’enfuit; et le loup les ravit, et il disperse les brebis.
13 Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
Or l’homme à gages s’enfuit, parce qu’il est un homme à gages et qu’il ne se met pas en souci des brebis.
14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,
Moi, je suis le bon berger, et je connais les miens et je suis connu des miens,
15 såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.
comme le Père me connaît et moi je connais le Père; et je mets ma vie pour les brebis.
16 Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.
Et j’ai d’autres brebis qui ne sont pas de cette bergerie; il faut que je les amène, elles aussi; et elles écouteront ma voix, et il y aura un seul troupeau, un seul berger.
17 Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.
À cause de ceci le Père m’aime, c’est que moi je laisse ma vie, afin que je la reprenne.
18 Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»
Personne ne me l’ôte, mais moi, je la laisse de moi-même; j’ai le pouvoir de la laisser, et j’ai le pouvoir de la reprendre: j’ai reçu ce commandement de mon Père.
19 För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.
Il y eut encore de la division parmi les Juifs à cause de ces paroles;
20 Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»
et plusieurs d’entre eux disaient: Il a un démon, et il est fou; pourquoi l’écoutez-vous?
21 Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»
D’autres disaient: Ces paroles ne sont pas d’un démoniaque; un démon peut-il ouvrir les yeux des aveugles?
22 Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
Or la fête de la Dédicace se célébrait à Jérusalem, et c’était en hiver.
23 och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
Et Jésus se promenait dans le temple, au portique de Salomon.
24 Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
Les Juifs donc l’environnèrent et lui dirent: Jusques à quand tiens-tu notre âme en suspens? Si toi, tu es le Christ, dis-le-nous franchement.
25 Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
Jésus leur répondit: Je vous l’ai dit, et vous ne croyez pas. Les œuvres que moi je fais au nom de mon Père, celles-ci rendent témoignage de moi;
26 Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
mais vous, vous ne croyez pas, car vous n’êtes pas de mes brebis, comme je vous l’ai dit.
27 Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
Mes brebis écoutent ma voix, et moi je les connais, et elles me suivent,
29 Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
Mon Père, qui me les a données, est plus grand que tous, et personne ne peut les ravir de la main de mon Père.
30 Jag och Fadern äro ett.»
Moi et le Père, nous sommes un.
31 Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
Les Juifs donc levèrent encore des pierres pour le lapider.
32 Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»
Jésus leur répondit: Je vous ai fait voir plusieurs bonnes œuvres de la part de mon Père: pour laquelle de ces œuvres me lapidez-vous?
33 Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»
Les Juifs lui répondirent: Nous ne te lapidons pas pour une bonne œuvre, mais pour blasphème; et parce que toi, étant homme, tu te fais Dieu.
34 Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.
Jésus leur répondit: N’est-il pas écrit dans votre loi: « Moi j’ai dit: Vous êtes des dieux »?
35 Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --
S’il appelle dieux ceux à qui la parole de Dieu est venue (et l’écriture ne peut être anéantie),
36 huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?
dites-vous à celui que le Père a sanctifié, et qu’il a envoyé dans le monde: Tu blasphèmes, parce que j’ai dit: Je suis le Fils de Dieu?
37 Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.
Si je ne fais pas les œuvres de mon Père, ne me croyez pas;
38 Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»
mais si je les fais, alors même que vous ne me croiriez pas, croyez les œuvres, afin que vous connaissiez et que vous croyiez que le Père est en moi, et moi en lui.
39 Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.
Ils cherchaient donc encore à le prendre; mais il échappa de leur main
40 Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.
et s’en alla encore au-delà du Jourdain, à l’endroit où Jean avait baptisé au commencement, et il demeura là.
41 Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»
Et plusieurs vinrent à lui, et ils disaient: Jean n’a fait aucun miracle; mais toutes les choses que Jean a dites de celui-ci étaient vraies.
42 Och många kommo där till tro på honom.
Et plusieurs crurent là en lui.
