Johannes 10
1 »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.
Keiman nangho atahbeh kaseipeh nahiuve, koi hileh kelngoi hongkot'a lut louva bang'a kal'a hunglut chu gucha michom ahi.
2 Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.
Ahivangin kelngoi hongkot'a hunglut ama vang chu kelngoi chingpa ahi.
3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.
Ama chu kot ngahpan kot ahonpeh jin, chuleh kelngoi hon ama aw aheuvin, aheng'a ahungjiuve, chule aman akelngoite chu amin cheh in akouvin, apuidoh jin ahi.
4 Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.
Chule aman akelngoi ho ahoidoh soh tengleh, amaho chu alamkaiyin, chuleh akelngoi hon anung ajuijiuve, ajeh chu amahon amapa Aw chu aheuve.
5 Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»
Chuleh kelngoi hon hetphahlou midang nungjui louhel ding ahiuve, ama-a kon'a jam mang ding ahiuve ajeh chu amahon michom dang aw ahepouve.
6 Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.
Yeshuan hiche thulem asei jaho chun, aman ipi aseina ahi ahepouve.
7 Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.
Hijeh chun Yeshuan ajah'uva, asei chen in, “Keiman nangho atahbeh kaseipeh nahiuve, keima hi kelngoi hongkot chu kahi.
8 Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.
Kamasanga hung masa ho jouse abon'uva gucha leh michom ahiuve, ahinlah ama ho thu chu kelngoihon angaipeh pouve.
9 Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.
Henge, keima kelngoi hongkot dihtah chu kahi, koi hileh keiya hunglut'a chu huhhing'a umding ahi; amaho chu nom tah'a lutle potle dingu, chuleh hamhing hoitah akimu dingu ahi.
10 Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
Guchapa hunglo na chu agu mang ding leh asumang ding bou ahi, keima vang amahon ninglhin na leh lunglhai na hinkho aneina dinguva hunga kahi.
11 Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.
Keima kelngoi chingpha kahi, kelngoi chingpha chun akelngoite dingin ahinna apejin ahi.
12 Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
Ahin thalah kelngoi chingpa vang chun, ngei hung amuteng ama ajamjin chuleh akelngoite adalha jitai; ajeh chu ama kelngoi chingtah ahipon, kelngoite jong ama-a ahipoi, chutengleh ngei chun kelngoite chu adelkhum in aman in chuleh asu cheh jitan ahi.
13 Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
Ijeh inem itileh ama thalah kelngoi ching, sum muna ding bouva natong ahijeh chun, aman kelngoite ngailut na aneipoi.
14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,
Keima kelngoi chingpha kahi, keiman ka kelngoite kahen, chuleh amahon keima eiheuve.
15 såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.
Kapan keima eihet tobang bangin keiman Pachu kahei; hijeh chun, keiman ka kelngoite dingin ka hinna kapei.
16 Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.
Chuleh keiman hiche hong sunga umlou kelngoi dang jong kaneiye, chule keiman amaho jong chu kaga puilut ding chuleh amahon ka-aw ahet dingu chuteng kelngoi ho chu honkhat hiuva achingpa jong khatseh hiding ahi.
17 Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.
Pan keima eingailui, ajeh chu keiman kahinna chu avel'a kilelah kit ding'a kakatdoh tah jeh chun;
18 Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»
Khattouvin, keiya kon'a kahinna chu eilah peh thei ahipoi, keiman kacham'a kakat doh ahibouve, ajeh chu keiman katdoh nale avel'a kile lah kit theina chu kanei ahi. Hichu kapan keima eithupeh ahi,” ati.
19 För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.
Aman thu hicheng asei jeh chun, Judah ho chu abung bungin akikhen kit tauve.
20 Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»
Alah'uva phabep chun, “Hichepa hi thilhavop ahin alunggel kisuhlou ahibouve, chule ibol'a ama thusei kingai ding ham?” atiuve.
21 Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»
Chule adang phabep chun, “Athusei hi thilhavop umdan ahipoi, thilhan mitcho kho amusah ngaiyem?” atiuve. Juda Hon Yeshua Asandau
22 Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
Hichu phalbilai ahin Houin katdohna kut abollaiyu ahin, Yeshua Jerusalem'a aumpet ahi.
23 och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
Ama Houin'a aum in, Solomon hongcha kitilaiya chun ama avahlen ahi.
24 Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
Hichun Judah hon ama chu aumkimvel un, “Itihchan keiho lung hesoh'a nei umsah ding'u ham? Nangma Messiah chu nahileh neiseipeh un,” atiuvin ahi.
25 Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
Hichun Yeshuan adonbut in, ajah'uva, “Keiman nangho kasei pehsa ahitai. Ahivangin nanghon neitahsan pouve, kapa min'a kathilbol chenghi keima thudol hettohsah ahitai.
26 Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
Ahivangin nangho ka kelngoite nahilou jeh'un, keima neitahsan pouve.
27 Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
Keima kelngoi hon ka aw angaiyun, keiman amaho kahen, chuleh amahon kanung eijui'uve.
29 Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
Ajeh chu kapan amaho chu keima eipeh ahitai, chuleh kapa chu ima jouse'a thaneipen leh hat chungnung ahi. Koiman amaho chu kapa khut'a kon'a alahpeh lou ding ahi.”
30 Jag och Fadern äro ett.»
“Chuleh Pa leh keima chu khatseh kahi lhon e,” ati.
31 Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
Chuin Judah hon ama selih na ding song akilo tauvin ahi.
32 Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»
Hichun Yeshuan ajah'uva, “Kapa thusah bangtah a, keiman thilpha tamtah kabol ahitai. Hoiche pentah jeh'a chu nanghon keima song'a neise dingu ham?” ati.
33 Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»
Amahon adonbut un, ajah'a, “Keihon nang naphatoh jeh'a songa kase dingu nahipoi. Pathen nataitom jeh ahibouve. Chuleh nangma mihem hiya Pathen naki hisah jeh ahi,” atiuve.
34 Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.
Chuin Yeshuan adonbut'in ajah'uva, “Hiche hi nangho Pathen lekhabua kisun hilou ham? Pathen in mihem ho jah'a anaseisa, nangho hi Pathen ho nahiuve kiti chu, kasei ahi.
35 Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --
Chuleh nanghon naheuve, Pathen lekhabua kisun chu khel thei ahipoi. Hiche jeh chun, Pathen thu lhunna miho bon Pathen ho tia akikou thei leh;
36 huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?
Ibol'a ken keima Pathen chapa kahi tia kasei leh, nanghon Pathen taitom nahi neitiu ham? Pan hiche dinga chu keima atumbeh'a eikhen doh'a eisuhtheng'a vannoiya eihinsol ahi.
37 Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.
Eisol'a kapa natoh ho kabol louleh neitahsan dauvin.
38 Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»
Ahin, ama kin katoh ahivang leh, keima neitahsan theilou jongleh, melchihna kidang kabol hohi hettohsah nan neiyun lang, tahsan un. Chutileh nanghon Pa keiya aum'a chuleh keima Pa'a ka um chu hetauvinnate,” ati.
39 Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.
Chuin avel'in amahon Yeshua chu matding ago kit'un, ahi. Ahivangin ama hiche mun'a kon chun apotdoh in amaho chu adalhatai.
40 Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.
Chuin ama Jordan lui gallam'a amasa-a John in baptize ana bol na lam'a chun achen aga umtai.
41 Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»
Chua chun, mi tamtah'in anung ajuiyun, amaho chu akihouvun, “John in melchihna kidang ho anabolpon, ahivangin Yeshua thudol aseiho abonchan atah in alhungsoh keiye,” atiuvin ahi.
42 Och många kommo där till tro på honom.
Chuin chukom'a um mi tamtah ho chun Yeshua atahsan tauve.
