Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Y Job respondió y dijo:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Verdaderamente, veo que es así: ¿y cómo es posible que un hombre pueda ser justo delante de Dios?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Si un hombre deseara ir a la ley con él, no podría darle una respuesta a una de cada mil preguntas.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Él es sabio de corazón y grande en fuerza: ¿quién alguna vez endureció su rostro contra él, y le fue bien?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Es el que quita las montañas sin su conocimiento, derribándolas en su ira.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Que está estremeciendo la tierra de su lugar, de modo que sus bases tiemblan:
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Que da órdenes al sol, y no da su luz; y quien guarda las estrellas de brillar.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Por cuya mano se extendieron los cielos, y quién camina sobre las olas del mar:
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Que hizo el Oso y Orión, y el cúmulo de estrellas, y los lugares secretos del sur;
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
¿Quién hace grandes cosas incomprensibles? Sí, maravillas sin número.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Mira, pasa a mi lado y no lo veo; sigue adelante, pero no tengo conocimiento de él.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Si él extiende su mano para tomar, ¿por quién puede ser devuelta? ¿Quién le puede decir: ¿Qué estás haciendo?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
La ira de Dios no puede volverse atrás; Los ayudantes de Rahab, monstruo marino, se humillaron debajo de él.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
¿Cuánto menos puedo darle una respuesta, usando las palabras correctas para discutir con él?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Aunque mi causa fuera buena, no podría dar una respuesta; Pediría la gracia de aquel quién es mi Juez.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Si lo hubiera llamado, y él me respondiera, no tendría fe en que escucharía mi voz.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Porque su tormenta me quebranta, y mis heridas aumentan sin causa.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
No me dejaría respirar, pero estaría lleno de amargo dolor.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Si es una cuestión de fuerza, él es poderoso y si se trata de una causa legal, él dice: ¿Quién me dará un día fijo?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Aunque estaba en lo correcto, mi boca me condenaría; No he hecho mal; pero esto me hace inicuo.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Si fuera perfecto; No conocería mi alma; despreciaría mi vida.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Es lo mismo para mí; por eso digo: Él pone fin al pecador y al que no ha hecho nada malo juntos.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Si la muerte viene repentinamente, él se ríe de las pruebas de aquellos que no han hecho nada malo.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
La tierra es dada al poder del malvado; los rostros de sus jueces están cubiertos; Si no es por él, ¿quién lo ha hecho?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Mis días van más rápido que un corredor; huyen y no ven él bien.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Se apresuran como botes veloces, como un águila que cae repentinamente sobre su comida.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Si digo, olvidaré mi dolor, dejaré que mi rostro ya no esté triste y me alegraré;
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Temeroso soy de todos mis dolores; Estoy seguro de que no seré libre del pecado en tus ojos.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
¡No me dejarás estar libre de pecado! ¿Por qué entonces me tomo la molestia de esforzarme?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Si me lavan con agua de la nieve, y me limpio las manos con jabón;
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Entonces cuando me empujen al sepulcro, mi propia ropa me aborrecerá.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Porque él no es un hombre como yo, para decirle que, podamos unirnos ante un juez.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
No hay nadie que tome una decisión entre nosotros, que podría tener control sobre nosotros.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Que quite de mi su vara y su temor no me espante.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Entonces diría lo que tengo en mente sin temor de él; porque no hay causa de miedo en mí.
