Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Y respondió Job, y dijo:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Ciertamente yo conozco que es así; ¿y cómo se justificará el hombre con Dios?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Si quisiere contender con él, no le podrá responder a una cosa de mil.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
El es sabio de corazón, y fuerte en fuerza, ¿quién se endureció contra él, y quedó en paz?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Que arranca los montes con su furor, y no conocen quién los trastornó;
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
que remueve la tierra de su lugar, y hace temblar sus columnas;
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
que manda al sol, y no sale; y sella las estrellas.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
El solo extiende los cielos, y anda sobre las alturas del mar.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
El que hizo la Osa, y el Orión, y las Pléyades, y los lugares secretos del mediodía;
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
el que hace cosas grandes e incomprensibles, y maravillosas, sin número.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
He aquí que él pasará delante de mí, y yo no lo veré; y pasará, y no lo entenderé.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
He aquí, arrebatará; ¿quién le hará restituir? ¿Quién le dirá: Qué haces?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Dios no tornará atrás su ira, y debajo de él se encorvan los que ayudan a la soberbia.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
¿Cuánto menos le responderé yo, y eligiré mis palabras con él?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Que aunque yo sea justo, no responderé; antes habré de rogar a mi juez.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Que si yo le invocase, y él me respondiese, aún no creeré que haya escuchado mi voz.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Porque me ha quebrado con tempestad, y ha aumentado mis heridas sin causa.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Que aún no me ha concedido que tome mi aliento; mas me ha llenado de amarguras.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Si habláramos de su potencia, fuerte por cierto es; si de su juicio, ¿quién me emplazará?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Si yo me justificare, me condenará mi boca; si me predicare perfecto, él me hará inicuo.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Si yo me predicare imperfecto, no conozco mi alma; condenaré mi vida.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Una cosa resta es a saber que yo diga: Al perfecto y al impío él los consume.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Si es azote, mate de presto, y no se ría de la prueba de los inocentes.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
La tierra es entregada en manos de los impíos, y él cubre el rostro de sus jueces. Si no es él el que lo hace, ¿quién es? ¿Dónde está?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Mis días han sido más ligeros que un correo; huyeron, y nunca vieron bien.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Pasaron con los navíos de Ebeh; o como el águila que se arroja a la presa.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Si digo: Quiero olvidar mi queja, dejaré mi aburrimiento, y me esforzaré.
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Temo todos mis trabajos; sé que no me perdonarás.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Si yo soy impío, ¿para qué trabajaré en vano?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Aunque me lave con aguas de nieve, y aunque limpie mis manos con la misma limpieza,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
aún me hundirás en el hoyo; y mis propios vestidos me abominarán.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Porque no es hombre como yo, para que yo le responda, y vengamos juntamente a juicio.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
No hay entre nosotros árbitro que ponga su mano sobre nosotros ambos.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Quite de sobre mí su verdugo, y su terror no me perturbe.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Y hablaré, y no le temeré; porque en este estado no estoy en mí.
