Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Entonces Job respondió,
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
“En verdad sé que es así, ¿pero cómo puede el hombre ser justo con Dios?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Si se complace en contender con él, no puede responderle ni una vez entre mil.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Dios es sabio de corazón y poderoso de fuerza. ¿Quién se ha endurecido contra él y ha prosperado?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Él remueve las montañas, y ellos no lo saben, cuando los derriba en su cólera.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Sacude la tierra de su lugar. Sus pilares tiemblan.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Ordena el sol y no sale, y sella las estrellas.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Sólo él extiende los cielos, y pisa las olas del mar.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Él hace la Osa, Orión y las Pléyades, y las habitaciones del sur.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Él hace grandes cosas más allá de descubrirlas; sí, cosas maravillosas sin número.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
He aquí que pasa por delante de mí y no lo veo. También pasa, pero no lo percibo.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
He aquí que él arrebata. ¿Quién puede impedirlo? ¿Quién le preguntará: “Qué estás haciendo?”?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
“Dios no retirará su ira. Los ayudantes de Rahab se inclinan bajo él.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Cuánto menos le responderé, y elegir mis palabras para discutir con él?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Aunque fuera justo, no le respondería. Yo haría una súplica a mi juez.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Si yo hubiera llamado, y él me hubiera respondido, sin embargo, no creo que haya escuchado mi voz.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Porque me rompe con una tormenta, y multiplica mis heridas sin causa.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
No me permite recuperar el aliento, pero me llena de amargura.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Si se trata de una cuestión de fuerza, ¡he aquí que él es poderoso! Si de justicia se trata, “¿Quién — dice — me va a convocar?”.
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Aunque sea justo, mi propia boca me condenará. Aunque sea intachable, se demostrará que soy perverso.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Soy irreprochable. No me respeto a mí mismo. Desprecio mi vida.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
“Todo es lo mismo. Por eso digo que destruye a los irreprochables y a los malvados.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Si el azote mata de repente, se burlará en el juicio de los inocentes.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
La tierra es entregada a la mano de los malvados. Cubre los rostros de sus jueces. Si no es él, ¿quién es?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
“Ahora mis días son más rápidos que un corredor. Huyen. No ven nada bueno.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Han pasado como las naves rápidas, como el águila que se abalanza sobre la presa.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Si digo: ‘Olvidaré mi queja’, Voy a quitar mi cara de tristeza y a animarme”.
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Tengo miedo de todas mis penas. Sé que no me considerará inocente.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Seré condenado. ¿Por qué entonces trabajo en vano?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Si me lavo con nieve y limpiar mis manos con lejía,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
sin embargo, me hundirás en la zanja. Mi propia ropa me aborrecerá.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Porque él no es un hombre como yo, para que le responda, que debemos reunirnos en el juicio.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
No hay árbitro entre nosotros, que podría poner su mano sobre nosotros dos.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Que me quite la vara. Que su terror no me haga temer;
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
entonces hablaría y no le temería, pues no lo soy en mí mismo.
