Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Respondió Job y dijo:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
“Bien sé que es así. ¿Cómo puede el hombre ser justo frente a Dios?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Si pretendiera contender con él, de mil (cargos) no respondería a uno solo.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Él es sabio de corazón, poderoso y fuerte; ¿quién se le opuso y le salió bien?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Él traslada los montes, sin que sepan quién los trastorna en su ira.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Él remueve la tierra de su sitio, y sus columnas son sacudidas.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Él manda al sol, y este no sale, y encierra bajo sello las estrellas.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Él solo extiende los cielos, y anda sobre las olas del mar.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Él hizo la Osa, el Orión y las Pléyades, las constelaciones del cielo austral.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Él hace cosas grandes e insondables, y maravillas sin cuento y número.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
He aquí que pasa junto a mí, y yo no le veo; y si se retira, tampoco lo advierto.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Si Él toma una presa ¿quién hará que la devuelva? ¿quién podrá decirle: «¿Qué es lo que haces?»
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Él es Dios, no hay quien pueda doblegar su ira; debajo de Él se encorvan los auxiliares de Rahab.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
¿Cuánto menos podré yo responderle, elegir mis palabras frente a Él?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Aun teniendo yo razón, nada le respondería; imploraría la clemencia del que me juzga.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Aun cuando respondiera a mis clamores, no creería que había escuchado mi voz,
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Él, que me aplasta con un torbellino, y multiplica mis llagas sin causa.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
No me deja respirar y me harta de amargura.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Si se trata de fuerza, el poderoso es Él, y si de justicia (dice): «¿Quién me emplazará?»
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Aun cuando yo tuviera razón mi boca me condenaría, aunque fuera inocente, me declararía culpable.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Soy inocente, pero no me importa mi existencia, no hago caso de mi vida.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Es todo lo mismo; por eso he dicho: «Él acaba con el inocente como con el impío.»
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
¡Si al menos el azote matase de repente! Él se ríe de la prueba de los inocentes.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
La tierra ha sido entregada en manos de los malvados; Él mismo tapa el rostro de sus jueces. Si no es Él, ¿quién lo será?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Mis días pasaron más veloces que un correo, huyen sin ver cosa buena;
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
pasan como las naves de junco, cual águila que se arroja sobre la presa.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Si digo: «Olvidaré mis quejas, voy a mudar mi semblante, y me regocijaré»,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
me espantan todos mis dolores, pues sé que Tú no me declaras inocente.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Y si soy juzgado culpable, ¿por qué fatigarme en vano?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Aunque me lavara con agua de nieve, y con lejía limpiara mis manos,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Tú me sumergirías en el fango, y hasta mis vestidos me darían asco.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Porque Él no es un hombre como yo, a quien se pudiera decir: «¡Vamos juntos a juicio!»
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
No hay entre nosotros árbitro que ponga la mano sobre entrambos.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Aparte Él de mí su vara, y no me espante su terror:
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
entonces hablaré, sin tenerle miedo, porque así como estoy, no me conozco a mí mismo.”
