Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Então Job respondeu, e disse:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Na verdade sei que assim é; porque como se justificaria o homem para com Deus?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Se quizer contender com elle, nem a uma de mil coisas lhe poderá responder.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Elle é sábio de coração, e forte de forças: quem se endureceu contra elle, e teve paz?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Elle é o que transporta as montanhas, sem que o sintam, e o que as transtorna no seu furor.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
O que remove a terra do seu logar, e as suas columnas estremecem.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
O que falla ao sol, e não sae, e sella as estrellas.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
O que só estende os céus, e anda sobre os altos do mar.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
O que faz a Ursa, o Orion, e o Setestrello, e as recamaras do sul.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
O que faz coisas grandes, que se não podem esquadrinhar: e maravilhas taes que se não podem contar.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Eis que passa por diante de mim, e não o vejo: e torna a passar perante mim, e não o sinto.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Eis que arrebata; quem lh'o fará restituir? quem lhe dirá: Que é o que fazes?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Deus não revogará a sua ira: debaixo d'elle se encurvam os auxiliadores soberbos.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Quanto menos lhe responderia eu! ou escolheria diante d'elle as minhas palavras!
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
A quem, ainda que eu fosse justo, lhe não responderia: antes ao meu Juiz pediria misericordia.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Ainda que chamasse, e elle me respondesse, nem por isso creria que désse ouvidos á minha voz.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Porque me quebranta com uma tempestade, e multiplica as minhas chagas sem causa.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Nem me concede o respirar, antes me farta d'amarguras.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Quanto ás forças, eis que elle é o forte: e, quanto ao juizo, quem me citará com elle?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Se eu me justificar, a minha bocca me condemnará: se fôr recto, então me declarará por perverso.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Se fôr recto, não estimo a minha alma: deprezo a minha vida.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
A coisa é esta; por isso eu digo que elle consome ao recto e ao impio.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Matando o açoite de repente, então se ri da prova dos innocentes.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
A terra se entrega na mão do impio; elle cobre o rosto dos juizes: se não é elle, quem é logo?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
E os meus dias são mais velozes do que um correio: fugiram, e nunca viram o bem.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Passam como navios veleiros: como aguia que se lança á comida.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Se eu disser: Me esquecerei da minha queixa, e mudarei o meu rosto, e tomarei alento;
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Receio todas as minhas dôres, porque bem sei que me não terás por innocente.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
E, sendo eu impio, por que trabalharei em vão?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Ainda que me lave com agua de neve, e purifique as minhas mãos com sabão,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Ainda me submergirás no fosso, e os meus proprios vestidos me abominarão.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Porque elle não é homem, como eu, a quem eu responda, vindo juntamente a juizo.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Não ha entre nós arbitro que ponha a mão sobre nós ambos.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Tire elle a sua vara de cima de mim, e não me amedronte o seu terror.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Então fallarei, e não o temerei; porque assim não estou comigo.
