Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
A Hiob odpowiedział:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Doprawdy, wiem, że tak [jest]. Lecz jak człowiek miałby być usprawiedliwiony przed Bogiem?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Gdyby chciał się z nim spierać, nie odpowie mu ani raz na tysiąc.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Ma on mądre serce i potężną siłę. Kto mu się sprzeciwił i powodziło mu się?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
On przenosi góry, a [ludzie] nie zauważają, przewraca je w swoim gniewie.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
On wstrząsa ziemią z jej miejsca i trzęsą się jej filary.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
On rozkaże słońcu i ono nie wschodzi, zamyka też gwiazdy pieczęcią.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
On sam rozciąga niebiosa i kroczy po falach morza.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
On stworzył Niedźwiedzicę, Oriona, Plejady i gwiazdozbiory południa.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
On czyni rzeczy wielkie i niezbadane, cuda, których zliczyć nie można.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Oto przechodzi obok mnie, a nie widzę go; mija mnie, a ja go nie dostrzegam.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Oto gdy zabiera, któż go powstrzyma? Któż mu powie: Co czynisz?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Gdyby Bóg nie odwrócił swego gniewu, zuchwali pomocnicy upadliby pod nim.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Jakże ja mu odpowiem? [Jakie] słowa wybiorę, aby się z nim spierać?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Choćbym był sprawiedliwy, nie odpowiedziałbym mu, lecz błagałbym swojego sędziego.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Choćbym go wzywał, a on by się odezwał, jeszcze nie uwierzyłbym, że mnie wysłuchał;
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Kruszy mnie bowiem burzą i pomnaża moje rany bez powodu.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Nie pozwala mi odetchnąć, raczej napełnia mnie goryczą.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Jeśli [chodzi] o siłę, oto jest potężny, a jeśli chodzi o sąd, któż mnie przed nim przyprowadzi?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Jeśli się usprawiedliwię, moje usta mnie potępią. Jeśli powiem, że jestem doskonały, to one wykażą, że jestem przewrotny.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Choćbym był doskonały, przecież nie znałbym swojej duszy; gardziłbym swoim życiem.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Jedno jest [pewne], dlatego powiedziałem: On niszczy [zarówno] doskonałego, [jak] i niegodziwego;
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Jeśli bicz nagle zabija, śmieje się on z doświadczenia niewinnych.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
Ziemia została wydana w ręce niegodziwego. On zakrywa oblicze sędziów. A jeśli nie on, któż [to czyni]?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Ale moje dni są szybsze niż goniec, uciekły i nie widziały nic dobrego.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Przeminęły jak szybkie łodzie, jak orzeł, który rzuca się na żer.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Jeśli powiem: Zapomnę o swojej skardze, zaniecham swego gniewu i pocieszę się;
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Wtedy przerażają mnie wszystkie moje cierpienia, bo wiem, że nie uznasz mnie za niewinnego.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Jeśli jestem niegodziwy, to czemu trudzę się na próżno?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Choćbym się umył wodą ze śniegu i oczyścił mydłem swoje ręce;
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Ty i tak zanurzysz mnie w dole i moje szaty będą się mną brzydzić.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
On bowiem nie jest człowiekiem jak ja, abym śmiał mu odpowiedzieć i abyśmy razem stanęli przed sądem.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Nie ma między nami rozjemcy, który mógłby położyć rękę na nas obu.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Niech tylko zdejmie ze mnie swoją rózgę, a jego groza niech mnie już nie przeraża;
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Wtedy będę mówił i nie będę się go bać; ale tak nie jest ze mną.
