Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Na Job el topuk ac fahk,
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Aok, nga lohng nufon ma ingan tari. Tusruktu ma ya mwet se ac ku in eis kutangla el fin lain God in pacl in nununku?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Kut ac alein fuka nu sel? El ku in siyuk tausin mwe siyuk Ma mwet uh tiana ku in topokla.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
God El arulana lalmwetmet ac kulana; Wangin mwet ku in alein nu sel.
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
El ku in moklela na eol uh in kitin pacl, ac wangin eteya, Ac kunausla eol inge ke ku lun kasrkusrak lal.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
God El supwama kusrusr lulap ac mokleak infohk uh; El osrokak sru lulap ma loangeak faclu.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
El ku in sikulya faht uh in tia takak, Ac oru itu uh in tia kalem ke fong.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Wangin mwet tuh wi God laknelik kusrao, Ku futungya fintukun ma sulallal inkof uh.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
God El oakiya kais sie u in itu inkusrao — su orala petsa ke luman Bear Lulap soko, Mwet Sru Kosro se, ac Tamtael itkosr, oayapa itu nu epang.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Kut tia ku in kalem ke orekma usrnguk lal uh, Ac mwenmen ma El oru inge wangin safla kac.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
“God El fufahsryesr ye mutuk, a nga tia ku in liyal.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
El eis ma El lungse, ac wangin mwet ku in kutongilya; Wangin mwet ku in fahk, ‘Mea kom oru an?’
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Kasrkusrak lun God uh tia ku in ekla. El kunausla mwet lokoalok lal Su kasrel Rahab, ma sulallal inkof uh, ke Rahab el lainul.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Ke ma inge, nga ac konauk fuka kas in sang topkol?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Finne wangin ma sufal luk, pwayena ma nga ku in oru Pa nga in siyuk ke pakoten sin God, su nununkeyu.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Tusruktu, El finne lela nga in kaskas, Nga tia lulalfongi mu El ac porongeyu.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
El supwama paka upa in tuh sringilyu ac kanteya monuk, Ke na wangin sripa.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
El tia ase pacl in momong luk; A El nwakla moul luk ke mwe keok upa.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Ya nga ac srike in lainul? Ku nga ku in lain God? Ya nga ac usalak nu ke nununku? Mea, oasr mwet ku in oru Elan som?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Moul luk uh nasnasna ac nga inse pwayena nu sel, tusruktu kas luk uh oru oana in oasr koluk luk, Ac oana in ma nukewa nga fahk uh ma ac akkolukyeyu.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Wangin ma sufal luk, tuh nga mansis na. Nga arulana srungala moul luk.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Wangin sripen ma nukewa. God El ac kunauskutla, finne oasr ma koluk lasr ku wangin.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Fin mwet wangin ma sufal la se misa in kitin pacl na, Na God El ac isrun.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
God El sang faclu nu inpoun mwet sulallal. El oru mwet nununku uh kewa in sulongunla. Fin tia El pa oru ouinge uh, na su?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
“Len luk uh kainglana, ac wangin sie sin len inge wo.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Moul luk uh kasrusr mui oana oak soko ma mui oemeet uh, Oana luman mui lun sie eagle ke el ac pwesrouli nu fin soko rabbit.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Nga fin ac fahk mu nga ac mulkunla ma nga toasr kac uh, Ac srike in ekulla ngetnget asor luk in pwar;
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Tusruktu nga esamak mwe keok nukewa luk ac nga sangeng Mweyen nga etu lah God El srakna pangon mu oasr ma sufal luk.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Ke nunkeyuk mu oasr ma sufal luk uh, na mwe mea nga in suk?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Wangin soap ac ku in ohlla ma koluk luk uh.
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
God El sisyuyang nu in sie luf na fohkfok, Ne nuknuk nga nukum inge, a mwekyekinyu pac.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Funu mwet se pa God, nga lukun ku in topkol, Usalak nu in nununku ac oru aksuwos lasr uh we.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Tusruktu wangin mwet ku in tu inmasrlosr Ac nununkekut kewa.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Tari, nimet nununkeyu, O God! Sruokya mwe aksangeng lom an likiyu!
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Nga tia sangeng. Nga ac kaskas, Mweyen nga etu insiuk sifacna.
