Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
욥이 대답하여 가로되
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
내가 진실로 그 일이 그런 줄을 알거니와 인생이 어찌 하나님 앞에 의로우랴
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
사람이 하나님과 쟁변하려 할지라도 천 마디에 한 마디도 대답하지 못하리라
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
하나님은 마음이 지혜로우시고 힘이 강하시니 스스로 강퍅히 하여 그를 거역하고 형통한 자가 누구이랴
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
그가 진노하심으로 산을 무너뜨리시며 옮기실지라도 산이 깨닫지 못하며
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
그가 땅을 움직여 그 자리에서 미신즉 그 기둥이 흔들리며
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
그가 해를 명하여 뜨지 못하게 하시며 별들을 봉하시며
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
그가 홀로 하늘을 펴시며 바다 물결을 밟으시며
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
북두성과 삼성과 묘성과 남방의 밀실을 만드셨으며
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
측량할 수 없는 큰 일을, 셀 수 없는 기이한 일을 행하시느니라
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
그가 내 앞으로 지나시나 내가 보지 못하며 그가 내 앞에서 나아가시나 내가 깨닫지 못하느니라
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
하나님이 빼앗으시면 누가 막을 수 있으며 무엇을 하시나이까 누가 물을 수 있으랴
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
하나님이 진노를 돌이키지 아니하시나니 라합을 돕는 자들이 그 아래 굴복하겠거든
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
하물며 내가 감히 대답하겠으며 무슨 말을 택하여 더불어 변론하랴
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
가령 내가 의로울지라도 감히 대답하지 못하고 나를 심판하실 그에게 간구하였을 뿐이며
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
가령 내가 그를 부르므로 그가 내게 대답하셨을지라도 내 음성을 들으셨다고는 내가 믿지 아니하리라
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
그가 폭풍으로 나를 꺾으시고 까닭 없이 내 상처를 많게 하시며
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
나로 숨을 쉬지 못하게 하시며 괴로움으로 내게 채우시는구나
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
힘으로 말하면 그가 강하시고 심판으로 말하면 누가 그를 호출하겠느냐
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
가령 내가 의로울지라도 내 입이 나를 정죄하리니 가령 내가 순전할지라도 나의 패괴함을 증거하리라
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
나는 순전하다마는 내가 나를 돌아보지 아니하고 내 생명을 천히 여기는구나
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
일이 다 일반이라 그러므로 나는 말하기를 하나님이 순전한 자나 악한 자나 멸망시키신다 하나니
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
홀연히 재앙이 내려 도륙될 때에 무죄한 자의 고난을 그가 비웃으시리라
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
세상이 악인의 손에 붙이웠고 재판관의 얼굴도 가리워졌나니 그렇게 되게 한 이가 그가 아니시면 누구이뇨
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
나의 날이 체부보다 빠르니 달려가므로 복을 볼 수 없구나
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
그 지나가는 것이 빠른 배 같고 움킬 것에 날아내리는 독수리와도 같구나
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
가령 내가 말하기를 내 원통함을 잊고 얼굴 빛을 고쳐 즐거운 모양을 하자 할지라도
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
오히려 내 모든 고통을 두려워하오니 주께서 나를 무죄히 여기지 않으실 줄을 아나이다
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
내가 정죄하심을 입을진대 어찌 헛되이 수고하리이까
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
내가 눈 녹은 물로 몸을 씻고 잿물로 손을 깨끗이 할지라도
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
주께서 나를 개천에 빠지게 하시리니 내 옷이라도 나를 싫어하리이다
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
하나님은 나처럼 사람이 아니신즉 내가 그에게 대답함도 불가하고 대질하여 재판할 수도 없고
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
양척 사이에 손을 얹을 판결자도 없구나
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
주께서 그 막대기를 내게서 떠나게 하시고 그 위엄으로 나를 두렵게 하지 아니하시기를 원하노라
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
그리하시면 내가 두려움 없이 말하리라 나는 본래 그런 자가 아니니라
