Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Giobbe rispose dicendo:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
In verità io so che è così: e come può un uomo aver ragione innanzi a Dio?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Se uno volesse disputare con lui, non gli risponderebbe una volta su mille.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Saggio di mente, potente per la forza, chi s'è opposto a lui ed è rimasto salvo?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Sposta le montagne e non lo sanno, egli nella sua ira le sconvolge.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Scuote la terra dal suo posto e le sue colonne tremano.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Comanda al sole ed esso non sorge e alle stelle pone il suo sigillo.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Egli da solo stende i cieli e cammina sulle onde del mare.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Crea l'Orsa e l'Orione, le Pleiadi e i penetrali del cielo australe.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Fa cose tanto grandi da non potersi indagare, meraviglie da non potersi contare.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Ecco, mi passa vicino e non lo vedo, se ne va e di lui non m'accorgo.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Se rapisce qualcosa, chi lo può impedire? Chi gli può dire: «Che fai?».
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Dio non ritira la sua collera: sotto di lui sono fiaccati i sostenitori di Raab.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Tanto meno io potrei rispondergli, trovare parole da dirgli!
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Se avessi anche ragione, non risponderei, al mio giudice dovrei domandare pietà.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Se io lo invocassi e mi rispondesse, non crederei che voglia ascoltare la mia voce.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Egli con una tempesta mi schiaccia, moltiplica le mie piaghe senza ragione,
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
non mi lascia riprendere il fiato, anzi mi sazia di amarezze.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Se si tratta di forza, è lui che dà il vigore; se di giustizia, chi potrà citarlo?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Se avessi ragione, il mio parlare mi condannerebbe; se fossi innocente, egli proverebbe che io sono reo.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Sono innocente? Non lo so neppure io, detesto la mia vita!
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Per questo io dico: «E' la stessa cosa»: egli fa perire l'innocente e il reo!
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Se un flagello uccide all'improvviso, della sciagura degli innocenti egli ride.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
La terra è lasciata in balìa del malfattore: egli vela il volto dei suoi giudici; se non lui, chi dunque sarà?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
I miei giorni passano più veloci d'un corriere, fuggono senza godere alcun bene,
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
volano come barche di giunchi, come aquila che piomba sulla preda.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Se dico: «Voglio dimenticare il mio gemito, cambiare il mio volto ed essere lieto»,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
mi spavento per tutti i miei dolori; so bene che non mi dichiarerai innocente.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Se sono colpevole, perché affaticarmi invano?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Anche se mi lavassi con la neve e pulissi con la soda le mie mani,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
allora tu mi tufferesti in un pantano e in orrore mi avrebbero le mie vesti.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Poiché non è uomo come me, che io possa rispondergli: «Presentiamoci alla pari in giudizio».
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Non c'è fra noi due un arbitro che ponga la mano su noi due.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Allontani da me la sua verga sì che non mi spaventi il suo terrore:
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
allora io potrò parlare senza temerlo, perché così non sono in me stesso.
