Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Mais Job répondit, et dit:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Certainement je sais que cela est ainsi; et comment l'homme [mortel] se justifierait-il devant le [Dieu] Fort?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Si [Dieu] veut plaider avec lui, de mille articles il ne saurait lui répondre sur un seul.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
[Dieu] est sage de cœur, et puissant en force. Qui est-ce qui s'est opposé à lui, et s'en est bien trouvé?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Il transporte les montagnes, et quand il les renverse en sa fureur, elles n'en connaissent rien.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Il remue la terre de sa place, et ses piliers sont ébranlés.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Il parle au soleil, et le soleil ne se lève point; et c'est lui qui tient les étoiles sous son cachet.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
C'est lui seul qui étend les cieux; qui marche sur les hauteurs de la mer;
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Qui a fait le chariot, et l'Orion, et la Poussinière, et les signes qui sont au fond du Midi;
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Qui fait des choses si grandes qu'on ne les peut sonder; et tant de choses merveilleuses, qu'on ne les peut compter.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Voici, il passera près de moi, et je ne le verrai point; et il repassera, et je ne l'apercevrai point.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Voilà, s'il ravit, qui le lui fera rendre? et qui est-ce qui lui dira: Que fais-tu?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Dieu ne retire point sa colère, et les hommes superbes qui viennent au secours, sont abattus sous lui.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Combien moins lui répondrais-je, moi et arrangerais-je mes paroles contre lui?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Moi, je ne lui répondrai point, quand même je serais juste, [mais] je demanderai grâce à mon juge.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Si je l'invoque, et qu'il me réponde, [encore] ne croirai-je point qu'il ait écouté ma voix.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Car il m'a écrasé du milieu d'un tourbillon, et il a ajouté plaie sur plaie, sans que je l'aie mérité.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Il ne me permet point de reprendre haleine, mais il me remplit d'amertumes.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
S'il est question de savoir qui est le plus fort; voilà, il est fort; et [s'il est question d'aller] en justice, qui est-ce qui m'y fera comparaître?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Si je me justifie, ma propre bouche me condamnera; [si je me fais] parfait, il me convaincra d'être coupable.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Quand je serais parfait, je ne me soucierais pas de vivre, je dédaignerais la vie.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Tout revient à un; c'est pourquoi j'ai dit qu'il consume l'homme juste et le méchant.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
[Au moins] si le fléau [dont il frappe] faisait mourir tout aussitôt; [mais] il se rit de l'épreuve des innocents.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
[C'est par lui que] la terre est livrée entre les mains du méchant; c'est lui qui couvre la face des juges de la [terre]; et si ce n'est pas lui, qui est-ce donc?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Or mes jours ont été plus vite qu'un courrier; ils s'en sont fuis, et n'ont point vu de bien.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Ils ont passé [comme] des barques de poste; comme un aigle qui vole après la proie.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Si je dis: J'oublierai ma plainte, je renoncerai à ma colère, je me fortifierai;
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Je suis épouvanté de tous mes tourments. Je sais que tu ne me jugeras point innocent.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Je serai [trouvé] méchant; pourquoi travaillerais-je en vain?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Si je me lave dans de l'eau de neige, et que je nettoie mes mains dans la pureté,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Alors tu me plongeras dans un fossé, et mes vêtements m'auront en horreur.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Car il n'est pas comme moi un homme, pour que je lui réponde, [et] que nous allions ensemble en jugement.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
[Mais] il n'y a personne qui prît connaissance de la cause qui serait entre nous, [et] qui mît la main sur nous deux.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Qu'il ôte [donc] sa verge de dessus moi, et que la frayeur que j'ai de lui ne me trouble plus.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Je parlerai, et je ne le craindrai point; mais dans l'état où je suis je ne suis point à moi-même.
