Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Job reprenant dit:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
En vérité je sais qu'il en est ainsi. Comment un mortel serait-il juste aux yeux du Seigneur?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Car si des hommes veulent aller avec Dieu en justice, il ne s'y prêtera pas; il ne voudra pas être contredit sur un seul point entre mille.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Lui seul est sage en ses pensées; il est fort, il est grand; qui donc s'est assez endurci pour lui résister?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Il lutte contre les montagnes et elles l'ignorent; il les bouleverse dans son courroux.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Il ébranle dans ses fondements la terre que recouvre le ciel, et les colonnes qui la soutiennent sont chancelantes.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Il parle au soleil, et le soleil ne se lève pas; il appose son scel sur les astres.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
C'est lui seul qui a tendu les cieux et qui marche sur la mer comme sur un sol affermi.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Il a créé les Pléïades, et l'étoile du soir, et Arcture, et les constellations du Midi.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Il a fait une multitude innombrable de merveilles glorieuses et incompréhensibles.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
S'il a passé au-dessus de moi, je ne l'ai point vu; s'il a marché à mes côtés, je n'en ai rien su.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Se détourne-t-il, qui le ramènera? qui osera lui dire: Que faites-vous?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Seul il a dompté toute fureur, il a fait plier les monstres marins sous le ciel.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
S'il m'écoutait, s'il jugeait mes arguments!
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Quand même je serais juste, il ne m'écouterait pas; je n'obtiendrais pas de lui un arrêt.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Et si je ne l'avais invoqué et qu'il ne m'exauçât point, je ne pourrais croire qu'il eût entendu ma voix.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Je crains qu'il ne me broie au moyen d'un tourbillon, car il amortit les ravages de mes plaies nombreuses.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Il ne me laisse point reprendre haleine, après m'avoir rempli d'amertume,
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Et il prévaut par la force. Qui donc résisterait à la condamnation qu'il aurait prononcée?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Juste, ma bouche se trouvera dire des impiétés; irréprochable, je passerai pour criminel.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Car, si j'ai péché, c'est dans l'ignorance de mon âme, et néanmoins la vie m'est ôtée.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Aussi j'ai dit: La colère détruit le riche et le grand.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
La mort qui les frappe soudain met à nu leur faiblesse; mais les justes sont tournés en dérision,
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
Ils sont livrés aux mains des pervers, et le Seigneur a voilé le front des juges. Et si ce n'est pas lui qui est-ce donc?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Ma vie est plus rapide qu'un courrier; on ne s'est point placé sur son passage et on ne l'a pas vue.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Les navires laissent-ils une trace, ou l'aigle qui vole et cherche sa proie?
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Si je me dis: Cesse donc de parler; borne-toi à courber la tête et à gémir;
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Je tremble de tous mes membres, car je sais que vous ne me jugez point innocent.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Ai-je donc commis quelque impiété? Mais pourquoi ne suis-je point mort?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Lors même que je me serais lavé avec de la neige, et que des mains pures m'auraient purifié,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Vous m'avez assez plongé dans la fange pour que ma robe m'ait souillé.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Car vous n'êtes point comme moi un homme avec qui je puisse contester et comparaître en justice.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Que n'existe-t-il pour nous un médiateur, qui écoute et qui prononce entre vous et moi?
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Détournez de moi votre verge; que l'effroi qu'elle m'inspire ne me trouble plus.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Si je cesse de craindre je parlerai, car je ne le peux en l'état où je suis.
