Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Iob answered, and sayd,
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
I knowe verily that it is so: for howe should man compared vnto God, be iustified?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
If I would dispute with him, hee could not answere him one thing of a thousand.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
He is wise in heart, and mighty in strength: who hath bene fierce against him and hath prospered?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
He remoueth the mountaines, and they feele not when he ouerthroweth them in his wrath.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Hee remooueth the earth out of her place, that the pillars thereof doe shake.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
He commandeth the sunne, and it riseth not: hee closeth vp the starres, as vnder a signet.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Hee himselfe alone spreadeth out the heauens, and walketh vpon the height of the sea.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
He maketh the starres Arcturus, Orion, and Pleiades, and the climates of the South.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
He doeth great things, and vnsearcheable: yea, marueilous things without nomber.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Lo, when he goeth by me, I see him not: and when he passeth by, I perceiue him not.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Behold, when he taketh a pray, who can make him to restore it? who shall say vnto him, What doest thou?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
God will not withdrawe his anger, and the most mightie helpes doe stoupe vnder him.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Howe much lesse shall I answere him? or howe should I finde out my words with him?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
For though I were iust, yet could I not answere, but I would make supplication to my Iudge.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
If I cry, and he answere me, yet woulde I not beleeue, that he heard my voyce.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
For he destroyeth mee with a tempest, and woundeth me without cause.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
He wil not suffer me to take my breath, but filleth me with bitternesse.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
If we speake of strength, behold, he is strog: if we speake of iudgement, who shall bring me in to pleade?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
If I woulde iustifie my selfe, mine owne mouth shall condemne mee: if I would be perfite, he shall iudge me wicked.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Though I were perfite, yet I knowe not my soule: therefore abhorre I my life.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
This is one point: therefore I said, Hee destroyeth the perfite and the wicked.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
If the scourge should suddenly slay, should God laugh at the punishment of the innocent?
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
The earth is giuen into the hand of ye wicked: he couereth the faces of the iudges therof: if not, where is he? or who is he?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
My dayes haue bene more swift then a post: they haue fled, and haue seene no good thing.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
They are passed as with the most swift ships, and as the eagle that flyeth to the pray.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
If I say, I wil forget my complaynt, I will cease from my wrath, and comfort mee,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Then I am afrayd of all my sorowes, knowing that thou wilt not iudge me innocent.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
If I be wicked, why labour I thus in vaine?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
If I wash my selfe with snowe water, and purge mine hands most cleane,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Yet shalt thou plunge mee in the pit, and mine owne clothes shall make me filthie.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
For he is not a man as I am, that I shoulde answere him, if we come together to iudgement.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Neyther is there any vmpire that might lay his hand vpon vs both.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Let him take his rod away from me, and let not his feare astonish me:
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Then will I speake, and feare him not: but because I am not so, I holde me still.
