Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
And Job answered, and said:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Indeed I know it is so, and that man cannot be justified compared with God.
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
If he will contend with him, he cannot answer him one for a thousand.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
He is wise in heart, and mighty in strength: who hath resisted him, and hath had peace?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Who hath removed mountains, and they whom he overthrew in his wrath, knew it not.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Who shaketh the earth out of her place, and the pillars thereof tremble.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Who commandeth tile sun and it riseth not: and shutteth up the stars as it were under a seal:
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Who alone spreadeth out the heavens, and walketh upon the waves of the sea.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Who maketh Arcturus, and Orion, and Hyades, and the inner parts of the south.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Who doth things great and incomprehensible, and wonderful, of which there is no number.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
If he come to me, I shall not see him: if he depart I shall not understand.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
If he examine on a sudden, who shall answer him? or who can say: Why dost thou so?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
God, whose wrath no mall can resist, and under whom they stoop that bear up the world.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
What am I then, that I should answer him, and have words with him?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
I, who although I should have any just thing, would not answer, but would make supplication to my judge.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
And if he should hear me when I call, I should not believe that he had heard my voice.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
For he shall crush me in a whirlwind, and multiply my wounds even without cause.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
He alloweth not my spirit to rest, and he filleth me with bitterness.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
If strength be demanded, he is most strong: if equity of judgment, no man dare bear witness for me.
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
If I would justify myself, my own mouth shall condemn me: if I would shew myself innocent, he shall prove me wicked.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Although I should be simple, even this my soul shall be ignorant of, and I shall be weary of my life.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
One thing there is that I have spoken, both the innocent and the wicked he consumeth.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
If he scourge, let him kill at once, and not laugh at the pains of the innocent.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
The earth is given into the hand of the wicked, he covereth the face of the judges thereof: and if it be not he, who is it then?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
My days have been swifter than a post: they have fled away and have not seen good.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
They have passed by as ships carrying fruits, as an eagle flying to the prey.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
If I say: I will not speak so: I change my face, and am tormented with sorrow.
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
I feared all my works, knowing that thou didst not spare the offender.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
But if so also I am wicked, why have I laboured in vain?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
If I be washed as it were with snow waters, and my hands shall shine ever so clean:
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Yet thou shalt plunge me in filth, and my garments shall abhor me,
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
For I shall not answer a man that is like myself: nor one that may be heard with me equally in judgment.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
There is none that may be able to reprove both, and to put his hand between both.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Let him take his rod away from me, and let not his fear terrify me.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
I will speak, and will not fear him: for I cannot answer while I am in fear.
