Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
And Job, responding, said:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Truly, I know that it is so, and that man cannot be justified compared with God.
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
If he chooses to contend with him, he is not able to respond to him once out of a thousand times.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
He is understanding in heart and mighty in strength; who has resisted him and yet had peace?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
He has moved mountains, and those whom he overthrew in his fury did not know it.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
He shakes the earth out of its place and its pillars tremble.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
He commands the sun and it does not rise, and he closes the stars as if under a seal.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
He alone extends the heavens, and he walks upon the waves of the sea.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
He fashions Arcturus, and Orion, and Hyades, and the interior of the south.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
He accomplishes great and incomprehensible and miraculous things, which cannot be numbered.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
If he approaches me, I will not see him; if he departs, I will not understand.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
If he suddenly should question, who will answer him? Or who can say, “Why did you do so?”
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
God, whose wrath no one is able to resist, and under whom they bend who carry the world,
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
what am I then, that I should answer him and exchange words with him?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
And if I now have any justice, I will not respond, but will beseech my judge.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
And if he should listen to me when I call, I would not believe that he had heard my voice.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
For he will crush me in a whirlwind and multiply my wounds, even without cause.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
He does not permit my spirit to rest, and he fills me with bitterness.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
If strength is sought, he is most strong; if equity in judgment, no one would dare to give testimony for me.
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
If I wanted to justify myself, my own mouth will condemn me; if I would reveal my innocence, he would prove me depraved.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
And if I now became simple, my soul would be ignorant even of this, and my life would weary me.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
There is one thing that I have said: both the innocent and the impious he consumes.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
If he scourges, let him kill all at once, and not laugh at the punishment of the innocent.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
Since the earth has been given into the hand of the impious, he covers the face of its judges; for if it is not him, then who is it?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
My days have been swifter than a messenger; they have fled and have not seen goodness.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
They have passed by like ships carrying fruits, just like an eagle flying to food.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
If I say: “By no means will I speak this way.” I change my face and I am tortured with sorrow.
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
I have dreaded all my works, knowing that you did not spare the offender.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Yet, if I am also just as impious, why have I labored in vain?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
If I had been washed with snow-like waters, and my hands were shining like the cleanest thing,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
yet you would plunge me in filth, and my own garments would abhor me.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
For even I would not answer a man who were like myself, nor one who could be heard with me equally in judgment.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
There is no one who could both prevail in argument and in placing his hand between the two.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Let him take his staff away from me, and let not the fear of him terrify me.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
I will speak and I will not fear him, for in fearfulness I am not able to respond.
