Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
“Yes, I know that it is so, but how can a mortal be righteous before God?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
If one wished to contend with God, he could not answer Him one time out of a thousand.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
God is wise in heart and mighty in strength. Who has resisted Him and prospered?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
He moves mountains without their knowledge and overturns them in His anger.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
He shakes the earth from its place, so that its foundations tremble.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
He commands the sun not to shine; He seals off the stars.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
He alone stretches out the heavens and treads on the waves of the sea.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
He is the Maker of the Bear and Orion, of the Pleiades and the constellations of the south.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
He does great things beyond searching out, and wonders without number.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Were He to pass by me, I would not see Him; were He to move, I would not recognize Him.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
If He takes away, who can stop Him? Who dares to ask Him, ‘What are You doing?’
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
God does not restrain His anger; the helpers of Rahab cower beneath Him.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
How then can I answer Him or choose my arguments against Him?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
For even if I were right, I could not answer. I could only beg my Judge for mercy.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
If I summoned Him and He answered me, I do not believe He would listen to my voice.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
For He would crush me with a tempest and multiply my wounds without cause.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
He does not let me catch my breath, but overwhelms me with bitterness.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
If it is a matter of strength, He is indeed mighty! If it is a matter of justice, who can summon Him?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Even if I were righteous, my mouth would condemn me; if I were blameless, it would declare me guilty.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Though I am blameless, I have no concern for myself; I despise my own life.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
It is all the same, and so I say, ‘He destroys both the blameless and the wicked.’
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
When the scourge brings sudden death, He mocks the despair of the innocent.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
The earth is given into the hand of the wicked; He blindfolds its judges. If it is not He, then who is it?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
My days are swifter than a runner; they flee without seeing good.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
They sweep by like boats of papyrus, like an eagle swooping down on its prey.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
If I were to say, ‘I will forget my complaint and change my expression and smile,’
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
I would still dread all my sufferings; I know that You will not acquit me.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Since I am already found guilty, why should I labor in vain?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
If I should wash myself with snow and cleanse my hands with lye,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
then You would plunge me into the pit, and even my own clothes would despise me.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
For He is not a man like me, that I can answer Him, that we can take each other to court.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Nor is there a mediator between us, to lay his hand upon us both.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Let Him remove His rod from me, so that His terror will no longer frighten me.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Then I would speak without fear of Him. But as it is, I am on my own.
