Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered,
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
“Truly I know that it is so, but how can man be just with God?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
If he is pleased to contend with him, he cannot answer him one time in a thousand.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
God is wise in heart, and mighty in strength. Who has hardened himself against him and prospered?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
He removes the mountains, and they do not know it, when he overturns them in his anger.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
He shakes the earth out of its place. Its pillars tremble.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
He commands the sun and it does not rise, and seals up the stars.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
He alone stretches out the heavens, and treads on the waves of the sea.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
He makes the Bear, Orion, and the Pleiades, and the rooms of the south.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
He does great things past finding out; yes, marvelous things without number.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Behold, he goes by me, and I do not see him. He passes on also, but I do not perceive him.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Behold, he snatches away. Who can hinder him? Who will ask him, ‘What are you doing?’
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
“God will not withdraw his anger. The helpers of Rahab stoop under him.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
How much less will I answer him, and choose my words to argue with him?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Though I were righteous, yet I would not answer him. I would make supplication to my judge.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
If I had called, and he had answered me, yet I would not believe that he listened to my voice.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
For he breaks me with a storm, and multiplies my wounds without cause.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
He will not allow me to catch my breath, but fills me with bitterness.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
If it is a matter of strength, behold, he is mighty! If of justice, ‘Who,’ says he, ‘will summon me?’
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Though I am righteous, my own mouth will condemn me. Though I am blameless, it will prove me perverse.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
I am blameless. I do not respect myself. I despise my life.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
“It is all the same. Therefore I say he destroys the blameless and the wicked.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
If the scourge kills suddenly, he will mock at the trial of the innocent.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
The earth is given into the hand of the wicked. He covers the faces of its judges. If not he, then who is it?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
“Now my days are swifter than a runner. They flee away. They see no good.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
They have passed away as the swift ships, as the eagle that swoops on the prey.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
If I say, ‘I will forget my complaint, I will put off my sad face, and cheer up,’
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
I am afraid of all my sorrows. I know that you will not hold me innocent.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
I will be condemned. Why then do I labor in vain?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
If I wash myself with snow, and cleanse my hands with lye,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
yet you will plunge me in the ditch. My own clothes will abhor me.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
For he is not a man, as I am, that I should answer him, that we should come together in judgment.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
There is no umpire between us, that might lay his hand on us both.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Let him take his rod away from me. Let his terror not make me afraid;
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
then I would speak, and not fear him, for I am not so in myself.
