Job 9

1 Därefter tog Job till orda och sade:

約伯答覆說：

2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

我確實知道事情是這樣，但人怎能同天主講理﹖

3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

人若願意同天主辯論，千個問題中，誰也回答不出一個。

4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

雖心中明智，力量強大，但誰能對抗天主，而保平安﹖

5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

他可移山，山卻不知；他一發怒，山即翻轉；

6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

他振搖大地，使之脫離原處，地柱隨之搖撼震動；

7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

他一下令，太陽即不昇起，星辰即封閉不動；

8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

惟有他展開天空，步行海波之上；

9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

他創造了北斗和參宿，昂星及南極星辰；

10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

他所作的大事，不可勝數。

11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

他由我身旁經過，我卻沒有看見；他走過去，我仍沒有發覺。

12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

他若搶奪，誰能阻擋﹖誰能問他說：「你作什麼﹖」

13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

天主一憤怒，決不收回。為虎作倀的，必屈伏在他以下。

14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

如此我怎敢回答，我怎敢措辭與他抗辯﹖

15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

縱然有理，也不敢回答，唯有哀求我的判官開恩。

16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

我向他呼求，縱然他答應我，我仍不相信他會聽我的呼聲。

17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

他為了一根頭髮而折磨我，無故增加我的創傷；

18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

致使我不能喘一口氣，使我飽嘗苦辛。

19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

論力量，他強而有力；論審判，誰能將他傳來﹖

20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

我雖自以為正義，他的口卻判定我有罪；我雖自覺無辜，他卻證明我有偏差。

21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

我是無辜的，我已不顧及我的生命，我已厭惡生活下去。

22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

因此我說：都是一樣。善人惡人，他一概滅絕。

23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

若天災突然降下使人猝死，他便嘲笑無罪者的絕望。

24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

大地落在惡人的手裏，蒙蔽判官臉面的，不是他，是誰呢﹖

25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

我的日月過去比跑信的還快；疾走而過，無福樂可享。

26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

急急駛過，似蘆葦船，如驟降攫食的鷹。

27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

我若決意忘掉我的哀怨，改變愁容，表示愉快；

28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

但一想到我的痛苦，我就恐怖。我知道你決不以我為無辜。

29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

我若是有罪，又何苦白費心血﹖

30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

我即便用雪洗我身，用鹹水洗我手，

31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

你卻把我浸在泥坑內，甚至我的衣服都憎惡我。

32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

因為他不像我是個人，使我能答覆他，或讓我們同去聽審。

33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

在我們中間沒有仲裁，可按手在我們兩造之間。

34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

但願他的棍杖遠離我，他的威嚴不要恐嚇我，

35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

我好能講話而不害怕；但是如今我並非如此。