Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Hichun job in asieikit in:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Henge, keiman alhangpin hiche hi adih e ti kahei. Ahinlah Pathen mitmua mihem khat chu themmona neilou ahitai tia kiphong doh thei ding ham?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Mikhat touvin Pathen chu kiheh pi ding nom taleh ama chu khatveija sang khat vei kidonbut jou thei ding hinam?
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Ijeh inem itile Pathen chu ha chih a chinga, chule thahattah ahi. Koipen in ama chu aphin doh a anel jou ding ham?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Aman hetsahna masat beijin molsang ho achon mang jin, alunghan teng leh aleh khup jin ahi.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Aman aumna munna konin leiset ahot ling jin chule abul akithing ji'e.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Aman thu apeh a ahile, nisa soh tapontin chule lha jong vah taponte.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Vanho jong aman achanga apha jal'a chule twikhanglen kinong jong gamgi asem peh ji ahi.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Ahsi somleng, Bombiel leh juhei suhtum, vantham jol lhanglang kaija ahsi ho jouse abonna aman asem ahi.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Aman hetphah hoi hilou thil oupe tah tah ho asem in, sim senglou thil kidang aboldoh e.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Ahivangin, ahung naiji teng, kamu theipon, ache teng jongle ache kamu deh poi.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Mikhat chu ahinna alah peh a ahileh kon a suhtang thei ding ham? Ipi bolla nahim tin adong ngam dem?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Chutia chu Pathen in alung hanna chu atuhtang lou hileh twikhanglen'a ganhing tamtah tah ho jong akeng tonoija achilngim ding ahi.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Hijeh a chu kei koi kahija, Pathen chu donbut dia kagot ding ham? Ahilouleh kaki nelpi jeng ding ham?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Keima ana dih kha jeng jongleng kihonna ding kanei lou ding ahi. Eihepi nadinga bou katao thei ding ahi.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Chule keiman ama chu kouving lang, chule aman eihou nama jongleh aman kathusei angai ding kaging chapoi.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Ajeh chu aman huipi gopi a eino khuma chule ajeh beija tang louhella eisuh nat ding ahi.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Aman ei haijom sah theipon ahinlah gentheina khaveng vungin eisun dim khume.
19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Thahat sanna no ding hijeng jong leh, ama chu thahattah ahin thudih'a tanding kiti jongleh koipen in ama chu thutanna munna dinga akou ngam ding ham?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Keima hijeng jong leng, keima kamtah in themmo eichansah ding ahibouve, themmona neilou hijong leng chonse a eiki sim nalai ding ahi.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Keima nolna bei kahi, ahinla hichun keija dingin kikhelna eibolpeh deh pon, kahinna jong kadei tapoi.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Nolna bei mi hihen michonse hijong leng Pathen dingin abonchan akibang cheh in hijeh a chu themmona neilou le michonse ania asuhmang cheh ahi, kati.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Vangsetnan ahin lhun khuma nolna bei mi thina chu aman anuisat bepme.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
Leiset pumpi hi migiloute khutna um ahin, chule Pathen in thutanho mit asuh chotji ahi. Ama bol ahiloule koibol ba hiding ham?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Milhai hat pa sangin kahinkho achegang jon kipana mukhalou hellin aleng mang jitai.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Pumpenga kisem kong bangin akitol mang jitai, muvanlai aneh ding kimat dinga gangtah a hung lenglha abange.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Keiman kakiphin naho sumil ingting, kalung gimna maiso pailhang ting, chule thanom tah in um inge tia kaki gelji vang'in,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Kanat thoh genthei naho hi nasatah a kichatna leh lunggimna kaneije, ajeh chu O Pathen, nolna beija neimu lou ding kahei.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Ipi iti henlang hijong leh themmo hange eikimu ding ahileh ipi phachom dinga ei kibol gim gim ham?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Kei le kei sabon in kisil ngim jeng jong leng chang-al in kakhut sop theng jong leng,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Nangin bon lhoh umna kotong sunga nei sonlut in natin chule keima vonnen hon jong eideimo diu ahi.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Pathen chu kei banga thibai hilou ahin, hijeh chun ama to kakinel theipoi, ahilou jongle thutanna munna kapuilut theipoi.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Keini eisucham theilhon khat anaum hihen lang, mikhat touvin thakhatna eipui khom thei lhon hihen,
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Misuchampa chun Pathen chun eijep a asuhtang thei hileh ama bolgenthei kichatna chu kanei lou ding ahi.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Chutileh kichatna beihel a ama koma thu kasei thei ding ahin, ahinlah keiman keima thahat in hichu kabol theipoi.
