Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Entonces Bildad el Suhita habló y dijo:
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
“¿Cuánto tiempo más seguirás hablando así? Las palabras que salen de tu boca son un montón de aire caliente!
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
¿Pervierte Dios la justicia? ¿Acaso el Todopoderoso pervierte lo que es justo?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Tus hijos debieron pecar contra él, y por eso merecieron el castigo que les infligió.
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
Pero si oras a Dios y le pides ayuda,
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
si llevas una vida limpia y haces lo que es justo, entonces él actuará para enderezar las cosas en su hogar.
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
Aunque comiencen con casi nada, ¡terminarán con mucho!
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
“¿Por qué no preguntan lo que descubrieron las generaciones anteriores, y examinan lo que descubrieron nuestros antepasados? ¡Nosotros nacimos ayer y no sabemos nada!
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
Nuestros días en la tierra se desvanecen tan rápido como una sombra que pasa.
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
¿Acaso no te enseñan y te explican lo que saben?
11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
¿Puede crecer el papiro donde no hay pantano? ¿Pueden crecer los juncos sin agua?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
Incluso sin ser cortados, mientras aún florecen, se marchitan más rápido que la hierba.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Esto es lo que le sucede a todo el que se olvida de Dios. Las esperanzas de los que viven sin Dios se reducen a nada.
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
Su confianza es como si se aferraran a una endeble tela de araña.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
Buscan la seguridad en su casa, pero ésta no les proporciona ningún apoyo. Intentan aferrarse a ella, pero es fugaz.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
Los que viven sin Dios son como una planta exuberante que crece al sol y extiende sus brotes por todo el jardín.
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
Enreda sus raíces entre las piedras y se aferra a la roca.
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
Pero cuando es cortada, el lugar donde estaba la repudia, diciendo: ‘Nunca te vi’.
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
Entonces su vida se acaba, y otra plata brota de la tierra para ocupar su lugar.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
“Mira, Dios no rechaza a quien es inocente, ni apoya a quien es culpable.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
Él puede hacer que vuelvas a reír de felicidad y a gritar de alegría.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
Los que te odian serán avergonzados, y el lugar donde viven los malvados será destruido”.
