Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Тада одговори Вилдад Сушанин и рече:
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
Докле ћеш тако говорити? И речи уста твојих докле ће бити као силан ветар?
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Еда ли Бог криво суди? Или Свемогући изврће правду?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Што су синови твоји згрешили Њему, зато их је дао безакоњу њиховом.
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
А ти да потражиш Бога и помолиш се Свемогућем,
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
Ако си чист и прав, заиста ће се пренути за те и честит ће учинити праведан стан твој;
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
И почетак ће твој бити мален, а последак ће ти бити врло велик.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
Јер питај пређашњи нараштај, и настани да разабереш од отаца њихових;
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
Јер смо ми јучерашњи, и не знамо ништа, јер су наши дани на земљи сен.
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
Неће ли те они научити? Неће ли ти казати и из срца свог изнети речи?
11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
Ниче ли сита без влаге? Расте ли рогоз без воде?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
Док се још зелени, док се не покоси, суши се пре сваке траве.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Такве су стазе свих који заборављају Бога, и надање лицемерово пропада.
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
Његово се надање подлама и уздање је његово кућа паукова;
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
Наслони се на кућу своју, али она не стоји тврдо; ухвати се за њу, али се она не може одржати.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
Зелени се на сунцу, и у врх врта његовог пружају се огранци његови;
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
Жиле његове заплећу се код извора, и на месту каменитом шири се;
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
Али кад се ишчупа из места свог, оно га се одриче: Нисам те видело.
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
Ето, то је радост од његова пута; а из праха ниче други.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
Гле, Бог не одбацује доброг, али не прихвата за руку зликовца.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
Још ће напунити уста твоја смеха и усне твоје попевања.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
Ненавидници твоји обући ће се у срамоту, и шатора безбожничког неће бити.
