Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Na ka whakautu a Pirirara Huhi, ka mea,
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
Kia pehea ake te roa o tau korero i enei mea? Kia pehea ake te roa o nga kupu a tou mangai e rite ai ki te hau kaha?
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
E whakaparori ke ranei te Atua i te whakawa? E whakaparori ke ranei te Kaha Rawa i te tika?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Ki te mea i hara au tamariki ki a ia, a kua maka atu ratou e ia hei utu mo to ratou he;
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
Ki te rapu wawe koe i to Atua, a ka inoi ki te Kaha Rawa;
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
Ki te mea he ma koe, he tika, ina, ka ara ake ia ki a koe aianei, ka manaakitia ano e ia te nohoanga o tou tika.
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
Ahakoa i iti tou timatanga, e nui noa atu tou whakamutunga.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
Tena ra, ui atu ki to mua whakatupuranga; anga atu hoki ki te mea kua rapua e o ratou matua.
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
Nonanahi nei hoki tatou, kahore hoki e mohio; he atarangi nei hoki o tatou ra i runga i te whenua;
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
E kore ranei ratou e whakaako i a koe, e korero ki a koe, e puaki mai ranei he kupu i o ratou ngakau?
11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
E tupu ranei te wiwi i te mea kahore he repo? E nui ranei te raupo ki te kahore he wai?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
I te mea he kaiota tonu, a kihai i tapahia, kua maroke i mua ake i nga otaota katoa.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Ka pera ano nga ara o te hunga katoa e wareware ana ki te Atua, a ka riro ki te kore ta te tangata whakaponokore i tumanako ai.
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
Ka motuhia atu tana i whakamanawa atu ai, ko te whare hoki o te pungawerewere hei tumanakohanga mona.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
Ka okioki atu ia ki tona whare; heoi e kore e tu: u tonu tana pupuri atu, otiia e kore e mau.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
E matomato ana i te mea kahore nei te ra, a e wana ana ona peka i tana kari.
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
Kapi tonu te puranga i ona pakiaka, e kitea ana e ia te wahi kamaka.
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
Ki te whakamotitia iho ia i tona wahi, ka whakakahore taua wahi ki a ia, ka mea, Kahore ahau i kite i a koe.
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
Nana, ko te hari tenei o tona ara, a ka tupu ake etahi atu i roto i te puehu.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
Nana, e kore te Atua e whakakahore ki te tangata tika, e kore ano e puritia e ia te ringa o nga tangata kino.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
Tera ano tou mangaika whakakiia e ia ki te kata, ou ngutu ki te hamama.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
He whakama te kakahu mo te hunga e kino ana ki a koe, a ka kahore noa iho te tapenakara o te hunga kino.
