Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Allora prese a dire Bildad il Suchita:
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
Fino a quando dirai queste cose e vento impetuoso saranno le parole della tua bocca?
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Può forse Dio deviare il diritto o l'Onnipotente sovvertire la giustizia?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Se i tuoi figli hanno peccato contro di lui, li ha messi in balìa della loro iniquità.
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
Se tu cercherai Dio e implorerai l'Onnipotente,
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
se puro e integro tu sei, fin d'ora veglierà su di te e ristabilirà la dimora della tua giustizia;
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
piccola cosa sarà la tua condizione di prima, di fronte alla grandezza che avrà la futura.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
Chiedilo infatti alle generazioni passate, poni mente all'esperienza dei loro padri,
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
perché noi siamo di ieri e nulla sappiamo, come un'ombra sono i nostri giorni sulla terra.
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
Essi forse non ti istruiranno e ti parleranno traendo le parole dal cuore?
11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
Cresce forse il papiro fuori della palude e si sviluppa forse il giunco senz'acqua?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
E' ancora verde, non buono per tagliarlo, e inaridisce prima d'ogn'altra erba.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Tale il destino di chi dimentica Dio, così svanisce la speranza dell'empio;
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
la sua fiducia è come un filo e una tela di ragno è la sua sicurezza:
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
si appoggi alla sua casa, essa non resiste, vi si aggrappi, ma essa non regge.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
Rigoglioso sia pure in faccia al sole e sopra il giardino si spandano i suoi rami,
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
sul terreno sassoso s'intreccino le sue radici, tra le pietre attinga la vita.
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
Se lo si toglie dal suo luogo, questo lo rinnega: «Non t'ho mai visto!».
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
Ecco la gioia del suo destino e dalla terra altri rispuntano.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
Dunque, Dio non rigetta l'uomo integro, e non sostiene la mano dei malfattori.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
Colmerà di nuovo la tua bocca di sorriso e le tue labbra di gioia.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
I tuoi nemici saran coperti di vergogna e la tenda degli empi più non sarà.
