Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Bildad de Chouha prit la parole et dit:
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
Combien de temps encore tiendras-tu ces discours, et les paroles de ta bouche seront-elles comme un vent impétueux?
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Dieu fait-il fléchir le bon droit? Le Tout-Puissant fausse-t-il la justice?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Si tes fils lui ont manqué, il les aura laissés succomber sous 'le poids de leur faute.
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
Mais si toi, tu te mets à la recherche de Dieu, si tu te tournes en suppliant vers le Tout-Puissant,
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
si tu es innocent et droit, ah! certes, sa bonté s’éveillera en ta faveur, il rendra la paix à la demeure qui abrite ta piété.
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
Humbles auront été tes débuts, mais combien brillant sera ton avenir!
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
Interroge, en effet, les générations primitives, fais appel à l’expérience de leurs ancêtres:
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
nous, nous ne sommes que d’hier et nous ne savons rien, car nos jours sur la terre ne sont qu’une ombre.
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
Eh bien! Ils t’instruiront, eux, ils te parleront et du fond de leur cœur ils tireront ce discours:
11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
"Le papyrus pousse-t-il en l’absence de marais, le jonc se développe-t-il sans eau?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
A peine monté en tige, alors qu’il ne peut être coupé, il devient sec avant toute autre herbe."
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Tel est le sort de ceux qui oublient Dieu: l’espoir de l’impie sera déçu.
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
Sa confiance sera brisée et son assurance n’est qu’une toile d’araignée.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
Il s’appuiera sur sa maison, mais elle ne tiendra pas debout; il s’y cramponnera, mais elle ne résistera point.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
Qu’il maintienne même sa sève sous les rayons du soleil et étende ses rejetons à travers son jardin;
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
que ses racines s’entrelacent autour du roc et percent jusqu’à la couche de pierres,
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
dès qu’on l’arrache de sa place, celle-ci le reniera en disant: "Je ne t’ai jamais vu!"
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
Vois, c’est là le triomphe de sa destinée; d’autres pousseront sur ce même sol.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
C’Est que Dieu ne repousse pas l’homme intègre, pas plus qu’il n’accorde l’appui de sa main aux malfaiteurs.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
Il finira pas remplir ta bouche de joie et tes lèvres de cris de victoire.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
Tes ennemis seront couverts de honte: la tente des méchants ne sera plus.
