Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
And Bildad the Shuhite answers and says:
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
“Until when do you speak these things? And a strong wind—sayings of your mouth?
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Does God pervert judgment? And does the Mighty One pervert justice?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
If your sons have sinned before Him, And He sends them away, By the hand of their transgression,
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
If you seek for God early, And make supplication to the Mighty,
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
If you [are] pure and upright, Surely now He wakes for you, And has completed The habitation of your righteousness.
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
And your beginning has been small, And your latter end is very great.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
For inquire, please, of a former generation, And prepare for a search of their fathers,
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
For we [are] of yesterday, and we do not know, For our days [are] a shadow on earth.
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
Do they not show you—speak to you, And from their heart bring forth words?
11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
Does a rush rise without a marsh? A reed increase without water?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
While it [is] in its budding—uncropped, Even before any herb it withers.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
So [are] the paths of all forgetting God, And the hope of the profane perishes,
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
Whose confidence is loathsome, And the house of a spider his trust.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
He leans on his house—and it does not stand, He takes hold on it—and it does not abide.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
He [is] green before the sun, And over his garden his branch goes out.
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
His roots are wrapped by a heap, He looks for a house of stones.
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
If [one] destroys him from his place, Then it has feigned concerning him, I have not seen you!
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
Behold, this [is] the joy of His way, And from the dust others spring up.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
Behold, God does not reject the perfect, Nor takes hold on the hand of evildoers.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
While He fills your mouth with laughter, And your lips with shouting,
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
Those hating you put on shame, And the tent of the wicked is not!”
