Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Saa tog Sjuhiten Bildad til Orde og sagde:
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
Hvor længe taler du saa, hvor længe skal Mundens Uvejr rase?
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Mon Gud vel bøjer Retten, bøjer den Almægtige Retfærd?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Har dine Sønner syndet imod ham, og gav han dem deres Brøde i Vold,
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
saa søg du nu hen til Gud og bed hans Almagt om Naade!
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
Saafremt du er ren og oprigtig, ja, da vil han vaage over dig, genrejse din Retfærds Bolig;
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
din fordums Lykke vil synes ringe, saare stor skal din Fremtid blive.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
Thi spørg dog den henfarne Slægt, læg Mærke til Fædrenes Granskning!
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
Vi er fra i Gaar, og intet ved vi, en Skygge er vore Dage paa Jord.
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
Mon ej de kan lære dig, sige dig det og give dig Svar af Hjertet:
11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
Vokser der Siv, hvor der ikke er Sump, gror Nilgræs frem, hvor der ikke er Vand?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
Endnu i Grøde, uden at høstes, visner det før alt andet Græs.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Saa gaar det enhver, der glemmer Gud, en vanhelligs Haab slaar fejl:
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
som Sommerspind er hans Tilflugt, hans Tillid er Spindelvæv;
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
han støtter sig til sit Hus, det falder, han klynger sig til det, ej staar det fast.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
I Solskinnet vokser han frodigt, hans Ranker breder sig Haven over,
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
i Stendynger fletter hans Rødder sig ind, han hager sig fast mellem Sten;
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
men rives han bort fra sit Sted, fornægter det ham: »Jeg har ikke set dig!«
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
Se, det er Glæden, han har af sin Vej, og af Jorden fremspirer en anden!
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
Se, Gud agter ej den uskyldige ringe, han holder ej fast ved de ondes Haand.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
End skal han fylde din Mund med Latter og dine Læber med Jubel;
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
dine Avindsmænd skal klædes i Skam og gudløses Telt ej findes mer!
