Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Da svarede Bildad, Sukiten, og sagde:
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
Hvor længe vil du tale disse Ting, og hvor længe skal din Munds Taler være et mægtigt Vejr?
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Mon Gud skulde forvende Retten, og mon den Almægtige skulde forvende Retfærdighed?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Dersom dine Sønner have syndet imod ham, da har han givet dem hen i deres Overtrædelsers Vold.
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
Men vil du søge hen til Gud og bede den Almægtige om Naade,
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
og er du ren og oprigtig, da skal han vaage over dig og gøre, at din Retfærdigheds Bolig skal have Fred.
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
Og var dit første lidet, saa skal dit sidste blive saare stort.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
Thi, kære, spørg den henfarne Slægt og agt paa det, som deres Fædre have udgrundet;
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
— thi vi ere fra i Gaar og vide intet; thi en Skygge ere vore Dage paa Jorden; —
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
skulle de ikke belære dig, ja sige dig det, og fremføre Ord ud af deres Hjerte?
11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
Kan et Siv opvokse uden af Sump? kan Enggræs gro op uden Vand?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
Endnu staar det i sin Grøde, det rykkes ikke op; men før alt andet Græs borttørres det.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Saa ere alle deres Veje, som glemme Gud; og den vanhelliges Haab slaar fejl.
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
Thi hans Haab skal briste, og hans Tillid er som en Spindelvæv.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
Han forlader sig fast paa sit Hus, men det skal ikke blive staaende; han holder sig til det, men det skal ikke staa fast.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
Han skyder frodigt op for Solen; og hans unge Skud brede sig ud over hans Have.
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
Hans Rødder gro i hverandre om Stendyngen; han skuer op imod Stenhuset.
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
Men oprykkes han fra sit Sted, da skal dette fornægte ham og sige: Jeg har ikke set dig.
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
Se, det er Glæden af hans Vej, og en anden vokser frem af Støvet.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
Se, Gud forkaster ikke den retsindige og holder ikke fast ved de ondes Haand.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
Endnu skal han fylde din Mund med Latter og dine Læber med Frydeskrig.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
De, som hade dig, skulle klædes med Skam, og de ugudeliges Telt skal ikke mere findes.
