Job 7
1 En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
The life of a man on the earth is a battle, and his days are like the days of a hired hand.
2 Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
Just as a servant desires the shade, and just as the hired hand looks forward to the end of his work,
3 Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
so also have I had empty months and have counted my burdensome nights.
4 Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
If I lie down to sleep, I will say, “When will I rise?” And next I will hope for the evening and will be filled with sorrows even until darkness.
5 Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
My flesh is clothed with particles of rottenness and filth; my skin is dried up and tightened.
6 Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.
My days have passed by more quickly than threads are cut by a weaver, and they have been consumed without any hope.
7 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
Remember that my life is wind, and my eye will not return to see good things.
8 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
Neither will the sight of man gaze upon me; your eyes are upon me, and I will not endure.
9 Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)
Just as a cloud is consumed and passes away, so he who descends to hell will not ascend. (Sheol h7585)
10 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
He will not return again to his house, nor will his own place know him any longer.
11 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
And because of this, I will not restrain my mouth. I will speak in the affliction of my spirit. I will converse from the bitterness of my soul.
12 Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
Am I an ocean or a whale, that you have encircled me in a prison?
13 När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
If I say, “My bed will comfort me, and I will find rest, speaking with myself on my blanket,”
14 då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
then you will frighten me with dreams, and strike dread through visions,
15 Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!
so that, because of these things, my soul would choose hanging, and my bones, death.
16 Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
I despair; by no means will I live any longer. Spare me, for my days are nothing.
17 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,
What is man, that you should praise him? Or why do you place your heart near him?
18 synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
You visit him at dawn, and you test him unexpectedly.
19 Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?
How long will you not spare me, nor release me to ingest my saliva?
20 Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?
I have sinned; what should I do for you, O keeper of men? Why have you set me against you, so that I have become burdensome even to myself?
21 Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.
Why do you not steal away my sin, and why do you not sweep away my iniquity? Behold, now I will sleep in the dust, and if you seek me in the morning, I will not remain.
