Job 7
1 En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
人生在世，豈不像服兵役﹖人的歲月，豈不像傭工的時日﹖
2 Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
有如奴工切望陰涼，傭工期待工資：
3 Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
這樣，我也只有承受失意的歲月，為我注定的苦痛長夜。
4 Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
我臥下時說：「幾時天亮﹖」我起來時又說：「黑夜何時到﹖」我整夜輾轉反側，直到天亮。
5 Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
我的肉身以蛆蟲與泥皮為衣，我的皮膚破裂流膿。
6 Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.
我的日月速於織梭，也因無希望而中斷。
7 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
請你記住：我的生命無非像一口氣，我的眼再也見不到幸福。
8 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
注目於我的，再也見不到我；你的眼看我時、我已不在了。
9 Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)
他去了，好像雲消霧散；下到陰府的，再也不得上來， (Sheol h7585)
10 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
不再回家，本鄉也不認識他。
11 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
為此，我不能再閉口不言，我要吐露我心靈的憂愁，陳述我靈魂的苦楚。
12 Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
我豈是海洋或海怪﹖你竟派遣警衛把守我。
13 När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
我若想：「我的床榻會寬慰我，我的臥舖會減輕我的痛苦。」
14 då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
你就以噩夢擾亂我，以異像驚嚇我。
15 Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!
我的心靈寧願窒息，寧死不願受此苦痛。
16 Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
我已筋疲力盡，活不下去。任憑我去罷! 因為我的日月僅是一口氣。
17 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,
人算什麼，你竟如此顯揚他，將他置諸心頭，
18 synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
天天早晨看護他，時刻不斷考察他﹖
19 Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?
你到何時纔不注視我，而讓我輕鬆咽一下唾沫﹖
20 Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?
監察人者啊! 我犯罪與你何干﹖為何叫我當你的箭靶，使我成為你的重擔﹖
21 Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.
為何你不肯容忍我的過錯，寬赦我的罪惡﹖不久我將臥在塵土中，任你尋找我，我已不在了。
