Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Y respondió Job, y dijo:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
¡Oh si se pesasen al justo mi queja y mi tormento, y fuesen alzadas igualmente en balanza!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Porque [mi tormento] pesaría más que la arena de la mar: y por tanto mis palabras son cortadas.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Porque las saetas del Todopoderoso están en mí, cuyo veneno bebe mi espíritu; y terrores de Dios me combaten.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
¿Por ventura gime el asno montés junto a la yerba? ¿O brama el buey junto a su pasto?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
¿Comerse ha lo desabrido sin sal? ¿o habrá gusto en la clara del huevo?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Las cosas que mi alma no quería tocar antes, ahora por los dolores son mi comida.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
¡Quién me diese que viniese mi petición, y que Dios me diese lo que espero!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
¡Y que Dios quisiese quebrantarme; y que soltase su mano, y me despedazase!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Y en esto crecería mi consolación, si me asase con dolor sin tener misericordia: no que haya contradicho las palabras del Santo.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
¿Qué es mi fortaleza, para esperar aun? ¿Y qué es mi fin, para dilatar mi vida?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
¿Mi fortaleza, es la de las piedras? ¿o mi carne, es de acero?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
¿No me ayudo cuánto puedo? ¿y con todo eso el poder me falta del todo?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
El atribulado es consolado de su compañero: mas el temor del Omnipotente es dejado.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Mis hermanos me han mentido como arroyo; pasáronse como las riberas impetuosas,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
Que están escondidas por la helada, y encubiertas con nieve,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
Que al tiempo del calor son deshechas; y en calentándose, desaparecen de su lugar.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Apártanse de las sendas de su camino, suben en vano, y se pierden.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Miráron las los caminantes de Temán, los caminantes de Sabá esperaron en ellas:
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Mas fueron avergonzados por su esperanza; porque vinieron hasta ellas, y se hallaron confusos.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Ahora ciertamente vosotros sois como ellas: que habéis visto el tormento, y teméis.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
¿Héos dicho: Traédme, y de vuestro trabajo pagád por mí,
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
Y librádme de mano del angustiador, y redimídme del poder de los violentos?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Enseñádme, y yo callaré; y hacédme entender en que he errado.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
¡Cuán fuertes son las palabras de rectitud! ¿y qué reprende, el que reprende de vosotros?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
¿No estáis pensando las palabras para reprender; y echáis al viento palabras perdidas?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
También os arrojáis sobre el huérfano; y hacéis hoyo delante de vuestro amigo.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Ahora pues, si queréis, mirád en mí: y ved si mentiré delante de vosotros.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Tornád ahora, y no haya iniquidad; y volvéd aun a mirar por mi justicia en esto:
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Si hay iniquidad en mi lengua: o si mi paladar no entiende los tormentos.
