Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Entonces Job respondió,
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
“Oh, si mi angustia fuera pesada, ¡y toda mi calamidad puesta en la balanza!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Por ahora sería más pesado que la arena de los mares, por lo que mis palabras han sido precipitadas.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Porque las flechas del Todopoderoso están dentro de mí. Mi espíritu bebe su veneno. Los terrores de Dios se han puesto en marcha contra mí.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
¿El burro salvaje rebuzna cuando tiene hierba? ¿O el buey baja sobre su forraje?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
¿Puede comerse sin sal lo que no tiene sabor? ¿O hay algún sabor en la clara del huevo?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Mi alma se niega a tocarlos. Para mí son como una comida repugnante.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
“Oh, que pueda tener mi petición, que Dios me conceda lo que anhelo,
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
incluso que le gustaría a Dios aplastarme; ¡que soltara la mano y me cortara!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Que siga siendo mi consuelo, sí, déjame exultar en el dolor que no perdona, que no he negado las palabras del Santo.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
¿Cuál es mi fuerza, para que espere? ¿Cuál es mi fin, que debo ser paciente?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
¿Es mi fuerza la de las piedras? ¿O mi carne es de bronce?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
¿No es que no tengo ayuda en mí, que la sabiduría se aleja de mí?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
“Al que está a punto de desfallecer, se le debe mostrar la bondad de su amigo; incluso a quien abandona el temor del Todopoderoso.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Mis hermanos han actuado con engaño como un arroyo, como el cauce de los arroyos que pasan;
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
que son negros a causa del hielo, en la que se esconde la nieve.
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
En la estación seca, desaparecen. Cuando hace calor, se consumen fuera de su lugar.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Las caravanas que viajan junto a ellos se alejan. Suben a los desechos y perecen.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Las caravanas de Tema miraban. Las compañías de Saba les esperaban.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Estaban angustiados porque estaban confiados. Llegaron allí y se confundieron.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Por ahora no eres nada. Ves un terror y tienes miedo.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
¿Acaso he dicho alguna vez: “Dame”? o, “¿Ofrece un regalo para mí de tu sustancia?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
o “Líbrame de la mano del adversario”. o: “Redímeme de la mano de los opresores”.
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
“Enséñame y callaré. Haz que entienda mi error.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
¡Qué fuertes son las palabras de rectitud! Pero tu reprimenda, ¿qué reprende?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
¿Pretendes reprobar las palabras, ya que los discursos de quien está desesperado son como el viento?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Sí, incluso echarías suertes por los huérfanos, y hacer mercancía de su amigo.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Ahora, pues, complácete en mirarme, porque seguramente no te mentiré en la cara.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Por favor, vuelva. Que no haya injusticia. Sí, regresa de nuevo. Mi causa es justa.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
¿Hay injusticia en mi lengua? ¿Mi gusto no puede discernir las travesuras?
