Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
UJobe wasephendula wathi:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
Kungathi ukudabuka kwami bekungalinganiswa lokulinganiswa, lenhlupheko yami ibekwe ndawonye esikalini!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Ngoba khathesi kungaba nzima kuletshebetshebe lolwandle. Ngenxa yalokho amazwi ami angawamawala.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Ngoba imitshoko kaSomandla iphakathi kwami, obuhlungu bayo umoya wami uyabunatha; izesabiso zikaNkulunkulu ziyazihlela zimelene lami.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Ubabhemi weganga uyakhala yini esohlazeni, kumbe inkabi iyakhonya yini ekudleni kwayo?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Kambe okuduma kungadliwa kungelatshwayi? Kulokuhlabusa kokumhlophe kweqanda yini?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Umphefumulo wami uyala ukukuthinta, kunjengokudla kwami okunengekayo.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
Kungathi isicelo sami singafika, njalo uNkulunkulu anginike ithemba lami,
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
ukuthi kumthokozise uNkulunkulu ukungichoboza, ayekele isandla sakhe, angiqume.
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Khona kungahlala kube yinduduzo yami, bengingajabula ebuhlungwini obungayekeliyo; ngoba kangiwafihlanga amazwi oNgcwele.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Ayini amandla ami ukuze ngithembe? Lokuphela kwami kuyini ukuze ngelule impilo yami?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Amandla ami angamandla amatshe yini? Inyama yami ilithusi yini?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Usizo lwami kalukimi yini? Lenhlakanipho iyaxotshwa kimi yini?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
Ohluphekayo nga ehawukelwa ngumngane wakhe, kodwa udela ukwesabeka kukaSomandla.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Abafowethu kabenzanga ngokuthembeka njengesifula, njengempophoma yezifula bayedlula,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
ezimnyama ngenxa yongqwaqwane, okucatsha kizo iliqhwa elikhithikileyo.
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
Ngesikhathi sokufudumala kwazo ziyanyamalala, sekutshisa zicitshe endaweni yazo.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Imikhondo yendlela yazo iyajika, yenyukele enkangala ibhubhe.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Izihambi zeTema zakhangela, indwendwe zezihambi zeShebha zalindela kuyo.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Zaba lenhloni ngoba zazithembile, zafika kuyo zayangeka.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Ngoba khathesi kalisilutho; liyabona isesabiso, liyesaba.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Ngitshilo yini ukuthi: Lethani kimi? Kumbe: Phanini isipho ngenxa yami empahleni yenu?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
Kumbe: Ngikhululani esandleni sesitha? Kumbe: Lingihlenge esandleni sabalesihluku?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Ngifundisani, khona mina ngizathula; lingenze ngiqedisise engiduhe khona.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Alamandla angakanani amazwi aqotho; kodwa ukusola okuvela kini kusolani?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Likhumbula amazwi okusola yini, lezinkulumo zophelelwe lithemba zingumoya?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Yebo, liziwisela phezu kwentandane, ligebhele umngane wenu umgodi.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Ngakho-ke, vumani lingikhangele, ngoba kuphambi kobuso benu nxa ngiqamba amanga.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Ake liphenduke, kungabi lobubi, yebo, libuye liphenduke, ukulunga kwami kukukho.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Kambe kukhona ububi olimini lwami? Ukunambitha kwami bekungehlukanise yini izinto ezimbi?
