Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Na Job el topuk ac fahk,
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
“Fin mwe keok ac asor luk inge pauniyuki ke sie mwe paun,
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Ac fah toasr liki puk in meoa, Ouinge lela kas toasr luk in tia mwe lut nu sum.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
God Fulatlana El pisrikyuwi ke osra in pisr, Ac pwasin kac uh fahsrelik nu in monuk nufon. God El takunma mwe aksangeng puspis lainyu.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
“Soko donkey el insewowo ke el mongo mah, Ac soko cow el misla ke el kang mah uh.
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
A su ku in kang mongo emyohu ma wangin sohl kac? Ya oasr eman acn fasrfasr ke sie atro?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Nga tiana ke kang kain mongo ouinge uh, Ac ma nukewa nga kang uh nga wohtwot kac.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
“Efu ku God El tia ase nu sik ma nga siyuk uh? Efu ku El tia topuk pre luk uh?
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
Nga ke Elan tari uniyuwi na!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Nga fin etu mu El ac uniyuwi, nga lukun sro nwe lucng ke engan uh, Finne upa ngal luk uh. Nga etu lah God El mutal; Nga soenna wi lain ma El sapkin uh.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Ma ya ku se luk ngan moul na muta ange? Mwe mea nga in moul fin wanginna finsrak luk?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Mea, nga orekla ke eot? Mea, monuk orekla ke bronze?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Wanginla ku luk in sifacna moliyula; Wangin sie acn nga ku in suk kasru luk we.
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
“Ke pacl in keok ouinge uh nga arulana enenu mwet kawuk na pwaye, Finne nga ngetla liki God, ku tia.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
A komtal, mwet kawuk luk, komtal kiapweyu oana soko infacl Ma paola ke pacl wangin af uh.
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
Infacl uh fonani ke snow ac ice,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
Tusruktu fin fusrfusryak, na ac kofelik ac wanginla, Ac infacl uh pisala oan — paola ac wangin ma loac.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Un mwet fufahsryesr fin camel uh elos ac kuhfla liki inkanek lalos in sukok kof; Na elos ac tuhlac ac misa yen mwesis uh.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Un mwet fufahsryesr liki acn Sheba ac Tema elos sukok kof,
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Tusruktu wanginla finsrak lalos ke elos ac sun sisken infacl ma paola inge.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Komtal oana kain infacl se ingan nu sik — Komtal liye ongoiya nu sik inge, na komtal ac sangeng ac kohloli likiyu.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Mea, oasr ngusr luk komtal in orek lung nu sik, Ku in sang molin eyeinse nu sin mwet ke sripuk,
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
Ku in moliyula liki inpoun mwet lokoalok, ku sie leum kou?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
“Kwal, tal lutiyu. Fahkma ma sufal luk an. Nga ac misla ac porongekomtal.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Kaskas suwohs uh ac ku in lulalfongiyuk, Tusruktu wangin kalmen ma komtal fahk an.
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Komtal mu wangin kalmen ma nga fahk uh, mwe na eng tuhtuh; Na efu ku komtal topuk kas ma nga fahk ke keok luk inge?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Komtal ku pacna in susfa in eisla tulik mukaimtal nutin mwet foko uh Ac akkasrupye komtal ke ma lun mwet kawuk na pwaye lomtal uh!
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Ngetma liye mutuk. Nga ac tia kikap.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Fal tari ma komtal oru nu sik an. Nimet sifil orekma sesuwos. Nimet fahk kutena kas in akkolukyeyu. Wangin ma sufal luk.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
A komtal pangon mu nga kikiap — Komtal nunku mu nga tia ku in akilen inmasrlon ma wo ac ma koluk.
