Job 6

1 Då tog Job till orda och sade:

Elifasi'ma anagema hutegeno Jopu'a amanage huno kenona hunte'ne.

2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

Hagi nasuzampima mani'noa zamofo kna'ane hazenke zani'amofo kna'anema sigerire'ma erinte'za kazasina,

3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

maka hagerinkenafi kaseparamimofo kna'a agateresine. E'inama hu'nea zankura nagra nagesa antahi so'e osu ame'ama hu'na rama'a kea hu'noe.

4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Na'ankure Hihamu'ane Anumzamo'a keve nahetrege'na masenogeno ana keveraminte'ma fre'nea avuatga zamo'a nazeri haviza nehie. Ana nehigeno nazeri koro'ma hu'zantamima Anumzamo'ma huntegeno e'nea zamo'a navuga emanimpi huneno nazeri korora nehie.

5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

Hagi afi donki afu'mo'zane bulimakao afu'mo'za trazama me'nege'zama nene'za krafa nosaze.

6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

Hagi hagema ontegeno'ma hagama osu ne'zana vahe'mo'za amnea negahazafi? Nama amu'amofo efeke'amo'a haga hugahifi?

7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

Nagra e'inahu' ne'zama avako'ma hu'zankura navresra nehie. E'inahu ne'zama nenogeno'a, amuti nagesa nehige'na ana nezama ne'zankura tusi nagonete.

8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

E'igu Anumzamo'a nunamuni'a nentahino, nagesama nentahua zana hunantesiegu nave'nesie.

9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Anumzamo'a nare hapati'nige'na fruresina knare nehigeno, Anumzamo'a azana rusuteno nahege'na fruresina knare hisine.

10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Knazampi mani'ne'na natagura nehuanagi, nazeri knare hugahie. Na'ankure knazampima mani'ne'na Ruotge'ma Hu'nemofona kea huhavizana huonte'noe.

11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Hankave'ni'a omne'neanki'na hanaveti'na mani'ne'na ama ananknazana eri'na ovugosue. Akohena mani'ne'na ama ana knafima ufre hankaveni'a omnetfa hie.

12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

Hanavenimo'a havegna huno hanavenentake higeno, navufgamo'a bronsimo'ma hiaza hu'nefi?

13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

Hagi nagra'a naza hugara nosugeno, ama ana knazama agatere kankmuna omnetfa hie.

14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Hagi Hihamu'ane Anumzamofoma korora hunontesnia vahe'mo'agi, rone'amo'ma knafima mani'nenigeno'a knare avu'ava huntegahie.

15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Hagi nenafugatma tamagra, hagegema hu'nea tinkagomupi ko'ma rigeno tusi tima hageno eteno, ko'ma rusegeno'ma ame huno'ma taneankna vahe mani'naze.

16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

Hagi zagemo'ma aisima teze'ze higenoma, tima hageno'ma eviankna vahe mani'naze.

17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

Hianagi ana timo'a ra zagema regeno'a neranegeno, tusi amuhoma higeno'a, tima eneviretira taneno hagege nehie.

18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

Hagi fenozama zagorema netraza vahe'mo'za (Karivani) hagege ka'ma kokampima enevu'za tinku'ma zamavesige'zama umani fru hu'zama tima nenaku'ma hazana, timo'a tanenege'za tinkura huge'za fri'naze.

19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

Hagi Tema kumateti fenozama zagore'ma netraza vahe'mo'zama enevu'za ana krahopima tinku'ma kazana tina omnene. Hagi Siba kumateti vahe'mo'zanena enevu'za ana tina negahune hu'za amuhara hu'nazanagi onke'naze.

20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

Hagi zamagra ana tina enevifi hu'zama ome kazana ana timo'a tanegeno, ana tima negahunema hu'za amuha'ma hu'za e'naza zamo'a amnezankna hu'ne.

21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Hagi menina tamagoana timoma taneaza huta naza hugara osaze. Na'ankure nagri'ma eme nagazana, tusi knaza eri'na mani'nogeta, tusi tamagogogu nehaze.

22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

Nagra mago'mokagura hu'na nagri nagi erinka muse'za amio hu'na huge, magomokagura hu'na fenonka'afintira mago'azana erinka knazampintira atesinka navro hu'na hu'nofi?

23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

Hagi ha' vahe'nimofo zamazampintira nagu'vazio hu'na huge, kefo vahetmimofo zamazampintira nagu'vazio hu'na mago'mokagura osu'noe.

24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Hagi akoheno'ma mani'zana rempi hunaminke'na kea osu' akohe'na mani'neno. Hagi havizama hu'ne'nua zana naveri hiho.

25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Tamage nanekema hu'zamo'a tusi katagrigahie. Hianagi keha'ma rezamo'a, nanknare'za erifore hugahie?

26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Tamagrama tamagesa antahi'zana, tagrama huna ke antahino amage antegahie huta nehuta, knazampima mani'ne'na nazama huzanku'ma nehakoa vahe'mo'na nanekea eri amne hazageno zahoknara nehio?

27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

Ana nehutma satu zokago reta negeta, megusa mofavreramine, ronetaminena zagore zamatregahaze.

28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Hianagi menina muse nehuta kama nageho, tamagri tamavufina nagra havige nehufi?

29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Tamagra havigea huta kumi hune huta nazeri haviza hu kea osiho. Na'ankure nagra mago hazenkea osu'noe.

30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

Tamagrama tamagesama antahi'zana, nagra havige nehufi? Nagra fatgo zane knare zanena ke'na antahi'na osugahufi?