Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Allora Giobbe rispose:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
Se ben si pesasse il mio cruccio e sulla stessa bilancia si ponesse la mia sventura...
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
certo sarebbe più pesante della sabbia del mare! Per questo temerarie sono state le mie parole,
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
perché le saette dell'Onnipotente mi stanno infitte, sì che il mio spirito ne beve il veleno e terrori immani mi si schierano contro!
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Raglia forse il somaro con l'erba davanti o muggisce il bue sopra il suo foraggio?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Si mangia forse un cibo insipido, senza sale? O che gusto c'è nell'acqua di malva?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Ciò che io ricusavo di toccare questo è il ributtante mio cibo!
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
Oh, mi accadesse quello che invoco, e Dio mi concedesse quello che spero!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
Volesse Dio schiacciarmi, stendere la mano e sopprimermi!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Ciò sarebbe per me un qualche conforto e gioirei, pur nell'angoscia senza pietà, per non aver rinnegato i decreti del Santo.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Qual la mia forza, perché io possa durare, o qual la mia fine, perché prolunghi la vita?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
La mia forza è forza di macigni? La mia carne è forse di bronzo?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Non v'è proprio aiuto per me? Ogni soccorso mi è precluso?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
A chi è sfinito è dovuta pietà dagli amici, anche se ha abbandonato il timore di Dio.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
I miei fratelli mi hanno deluso come un torrente, sono dileguati come i torrenti delle valli,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
i quali sono torbidi per lo sgelo, si gonfiano allo sciogliersi della neve,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
ma al tempo della siccità svaniscono e all'arsura scompaiono dai loro letti.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Deviano dalle loro piste le carovane, avanzano nel deserto e vi si perdono;
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
le carovane di Tema guardano là, i viandanti di Saba sperano in essi:
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
ma rimangono delusi d'avere sperato, giunti fin là, ne restano confusi.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Così ora voi siete per me: vedete che faccio orrore e vi prende paura.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Vi ho detto forse: «Datemi qualcosa» o «dei vostri beni fatemi un regalo»
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
o «liberatemi dalle mani di un nemico» o «dalle mani dei violenti riscattatemi»?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Istruitemi e allora io tacerò, fatemi conoscere in che cosa ho sbagliato.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Che hanno di offensivo le giuste parole? Ma che cosa dimostra la prova che viene da voi?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Forse voi pensate a confutare parole, e come sparsi al vento stimate i detti di un disperato!
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Anche sull'orfano gettereste la sorte e a un vostro amico scavereste la fossa.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Ma ora degnatevi di volgervi verso di me: davanti a voi non mentirò.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Su, ricredetevi: non siate ingiusti! Ricredetevi; la mia giustizia è ancora qui!
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
C'è forse iniquità sulla mia lingua o il mio palato non distingue più le sventure?
