Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Jòb pran lapawòl, li di konsa:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
-Si yo te ka pran pèz lapenn mwen, si yo te ka peze tout malè mwen yo nan balans,
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
yo ta jwenn yo pi lou pase tout sab ki bò lanmè. Lè sa a, nou pa ta sezi tande m' pale jan m'ap pale a.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Bondye ki gen tout pouvwa a plante flèch li yo sou mwen. Pwazon yo a anvayi tout kò m'. Bondye voye sou mwen tout kalite malè pou fè kè m' kase.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Bourik mawon pa ranni lè li gen zèb pou l' manje. Ni bèf pa rele lè li gen manje devan l'.
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Moun pa manje manje ki san gou, manje ki san sèl. Blan ze pa gen bon gou nan bouch.
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Mwen pa menm gen apeti pou bagay konsa. Tou sa mwen manje fè kè m' tounen.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
Si Bondye te ka ban mwen sa m' mande l' la! Si li te ka fè m' jwenn sa m'ap tann lan!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
Si sèlman sa ta fè l' plezi pou l' touye m'! Si li ta vle lonje men l' pou l' disparèt mwen!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Se ta va yon gwo konsolasyon pou mwen. Malgre tout soufrans mwen yo, mwen ta danse, mwen ta fè fèt, paske mwen konnen mwen pa janm dezobeyi lòd Bondye ki apa a bay.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Mwen pa gen fòs pou m' tann ankò. Pa gen ankenn espwa pou mwen. Sa m' bezwen viv toujou fè?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Se pa wòch mwen ye. Se pa bout fè kò m' ye.
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Mwen pa gen fòs ankò pou m' kenbe. Kote m' vire, mwen pa jwenn sekou.
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
Nan tray m'ap pase koulye a, mwen bezwen bon zanmi ki pou soutni m', menm si mwen ta vire do bay Bondye.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Men, frè m' yo, nou p'ap di m' anyen la a. Nou tankou ravin chèch ki pa gen dlo depi lapli pa tonbe.
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
Nan sezon fredi, lè lanèj ap fonn, yo plen dlo sal ki frèt kou glas.
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
Men, nan sezon lesèk, pa yon gout dlo! Chalè solèy la cheche yo nèt.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Bann vwayajè yo kite chemen yo pou y' al dèyè dlo. Yo pèdi nan dezè a. Yo mouri.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Vwayajè ki soti nan peyi Cheba ak nan peyi Saba ap touye tèt yo chache dlo.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Yo pa ka jwenn. Rive devan ravin lan, yo pa konn sa pou yo fè.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Wi, mezanmi. Nou tankou yon ravin chèch pou mwen. Nou wè nan ki eta mwen ye, nou pè, n'ap renka kò nou dèyè.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Eske m' te mande nou pou nou fè m' kado kichòy? Osinon pou nou fè yon moun kado pou mwen nan sa nou genyen?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
Eske mwen te mande nou pou nou vin wete m' anba grif yon lènmi, osinon pou nou delivre m' anba men yon moun k'ap fè m' soufri?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Bon. Pale avè m'. Si m' antò, fè m' wè kote m' antò a. Lè sa a, m'a pe bouch mwen. M'a koute nou.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Pawòl ki pale verite bon pou tande. Men, m' pa wè sa nou vle di m' la a.
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Ou di mwen fin dekouraje. Se depale m'ap depale. Poukisa atò w'ap kritike pawòl mwen yo konsa?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Konsa tou, ou ta rive jwe lajan sou tèt timoun san papa. Ou ta fè lajan sou tèt bon zanmi ou.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Koulye a, monchè, tanpri, gade m' nan je. Mwen p'ap ba ou manti.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Tounen non! Pa fè m' lenjistis sa a! Tounen, mwen di ou. Se kòz mwen m'ap defann.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Eske se manti m'ap bay? Dapre nou, mwen pa konnen sa ki byen ak sa ki mal?
