Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Et Job prit la parole, et dit:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
Oh! si l'on pesait ma douleur, et si l'on mettait en même temps mes calamités dans la balance!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Elles seraient plus pesantes que le sable des mers! Voilà pourquoi mes paroles sont outrées.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Car les flèches du Tout-Puissant sont sur moi: mon âme en boit le venin. Les terreurs de Dieu se rangent en bataille contre moi.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
L'onagre brait-il auprès de l'herbe? Et le bœuf mugit-il auprès de son fourrage?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Mange-t-on sans sel ce qui est fade? Trouve-t-on du goût dans un blanc d'œuf?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Ce que mon âme refusait de toucher, est comme devenu ma dégoûtante nourriture.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
Oh! puisse mon vœu s'accomplir et Dieu me donner ce que j'attends!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
Qu'il plaise à Dieu de me réduire en poussière, qu'il laisse aller sa main pour m'achever!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Et j'aurai une consolation, et j'aurai des transports de joie au milieu des tourments qu'il ne m'épargne pas: c'est que je n'ai pas renié les paroles du Saint.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Quelle est ma force pour que j'espère, et quelle est ma fin pour que je prenne patience?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Ma force est-elle la force des pierres? Ma chair est-elle d'airain?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Ne suis-je pas sans secours, et toute ressource ne m'est-elle pas ôtée?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
Le malheureux a droit à la pitié de son ami, eût-il abandonné la crainte du Tout-Puissant.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Mes amis m'ont trompé comme un torrent, comme le lit des torrents qui passent;
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
Ils sont troublés par les glaçons, la neige s'y engloutit;
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
Mais, au temps de la sécheresse, ils tarissent, et, dans les chaleurs, ils disparaissent de leur place.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Les caravanes se détournent de leur route; elles montent dans le désert et se perdent.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Les caravanes de Théma y comptaient; les voyageurs de Shéba s'y attendaient.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Ils sont honteux d'avoir eu cette confiance: ils arrivent sur les lieux, et restent confondus.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
C'est ainsi que vous me manquez à présent; vous voyez une chose terrible, et vous en avez horreur!
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Mais vous ai-je dit: “Donnez-moi quelque chose, et, de vos biens, faites des présents en ma faveur;
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
Délivrez-moi de la main de l'ennemi, et rachetez-moi de la main des violents? “
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Instruisez-moi, et je me tairai. Faites-moi comprendre en quoi j'ai erré.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Oh! que les paroles droites ont de force! Mais que veut censurer votre censure?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Sont-ce des mots que vous voulez censurer? Mais il faut laisser au vent les paroles d'un homme au désespoir.
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Vraiment, vous joueriez au sort un orphelin, et vous vendriez votre ami!
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Mais, à présent, veuillez jeter les yeux sur moi, et voyez si je vous mens en face!
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Revenez donc, et soyez sans injustice! Revenez, et que mon bon droit paraisse!
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Y a-t-il de l'injustice dans ma langue? Et mon palais ne sait-il pas discerner le mal?
