Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Job reprenant dit:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
Plût à Dieu que l'on mît à la fois dans une balance ma colère et mes douleurs;
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Celles-ci pèseraient plus que le sable du rivage de la mer; mais, à ce qu'il me semble, mes paroles sont en efficacité.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Car j'ai dans le corps les traits du Seigneur; leur courroux boit mon sang, et dès que je commence à discourir, ils me percent.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Mais quoi! Est-ce sans motif que l'âne sauvage se met à braire, ou parce qu'il demande à manger? Et le bœuf mugit-il devant une crèche pleine de fourrage?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Mange-t-on le pain sans sel? Et trouve-t-on du goût aux paroles vaines?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Pour moi, les aliments que l'on me sert, maintenant que je suis en proie à une colère qui ne me laisse point de repos, ont une odeur comme celle du lion.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
Puisse ma prière être exaucée, puisse le Seigneur m'accorder ce que j'espère.
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
Le Seigneur a commencé, qu'il m'achève; qu'il mette fin à mes maux par une prompte mort.
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Puisse ma ville être un sépulcre dont je franchisse le mur d'un saut; je n'hésiterais pas; car je n'ai jamais éludé les saintes volontés de mon Dieu.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Quelle est donc ma force pour subsister? Combien de temps encore ma vie me soutiendra-t-elle?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Ai-je la fermeté de la pierre? Mes chairs sont-elles d'airain?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Est-ce que je n'avais pas mis ma confiance en Dieu? Mais tout secours s'est éloigné de moi.
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
La miséricorde m'a méconnu; l'œil vigilant du Seigneur m'a méprisé.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Mes proches ne m'ont point regardé; ils m'ont quitté rapides comme un torrent; ils ont passé près de moi comme un flot.
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
Ceux qui me révéraient, je vois maintenant qu'ils s'étaient attachés à moi comme la neige ou la glace,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
Qui fondent au retour de la chaleur, tellement que l'on ne peut retracer ce qu'elles étaient.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
C'est ainsi qu'ils m'ont tous abandonné; j'ai péri et je suis devenu un homme sans asile.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Regardez les chemins de Théman et les sentiers de Sadeba, vous qui voyez parfaitement.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Ils auront à rougir de honte, ceux qui se croient forts parce qu'ils possèdent des villes et des richesses.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Et vous, vous êtes venus à moi sans pitié; et quand vous avez vu ma plaie, vous avez eu peur.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Qu'y a-t-il? Vous ai-je demandés? Est-ce que j'attends de vous quelque force
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
Pour me sauver de mes ennemis et me protéger contre les puissants?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Instruisez-moi et je garderai le silence; si j'ai erré en quoi que ce soit, ne tardez pas à me le dire.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Mais, à ce qu'il me semble, les discours d'un homme sincère sont sans efficacité, et je n'attends de vous aucune force.
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Vos réprimandes ne me rendront même pas le calme, et je suis importuné par le bruit de vos paroles.
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
En effet vous tombez sur un orphelin; vous vous jetez sur votre ami.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Puisque je vous ai vus en face, je ne dissimulerai rien.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Demeurez; entre nous point d'iniquité, remettez-vous d'accord avec un juste.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Car ma langue dit-elle rien qui ne soit équitable; et mon gosier donne-t- il passage à des paroles étudiées?
