< Job 6 >

1 Då tog Job till orda och sade:
Alors Job répondit,
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
« Oh! si mon angoisse était pesée, et que toutes mes calamités soient mises dans la balance!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Car maintenant, il serait plus lourd que le sable des mers, c'est pourquoi mes paroles ont été irréfléchies.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Car les flèches du Tout-Puissant sont en moi. Mon esprit boit leur poison. Les terreurs de Dieu se sont dressées contre moi.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
L'âne sauvage braille-t-il quand il a de l'herbe? Ou le bœuf se penche-t-il sur son fourrage?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Peut-on manger sans sel ce qui n'a pas de saveur? Ou y a-t-il un goût dans le blanc d'un œuf?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Mon âme refuse de les toucher. Ils sont comme de la nourriture répugnante pour moi.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
« Oh, que je puisse avoir ma demande, que Dieu m'accorde la chose que je désire,
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
même qu'il plairait à Dieu de m'écraser; qu'il lâche sa main, et me coupe!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Qu'elle soit encore ma consolation, oui, laissez-moi exulter dans la douleur qui n'épargne pas, que je n'ai pas renié les paroles du Saint.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Quelle est ma force, pour que j'attende? Quelle est ma fin, pour que je sois patient?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Ma force est-elle la force des pierres? Ou ma chair est-elle de bronze?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
N'est-ce pas que je n'ai pas de secours en moi, que la sagesse est éloignée de moi?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
« A celui qui est prêt à s'évanouir, il faut que son ami fasse preuve de bonté; même à celui qui abandonne la crainte du Tout-Puissant.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Mes frères ont agi de façon trompeuse comme un ruisseau, comme le canal des ruisseaux qui passent;
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
qui sont noirs à cause de la glace, dans laquelle la neige se cache.
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
Pendant la saison sèche, ils disparaissent. Quand il fait chaud, ils sont consommés hors de leur place.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Les caravanes qui voyagent à côté d'eux se détournent. Ils montent dans le désert, et périssent.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Les caravanes de Tema regardaient. Les compagnies de Saba les attendaient.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Ils ont été affligés parce qu'ils étaient confiants. Ils sont arrivés là, et ont été confondus.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Car maintenant vous n'êtes rien. Vous voyez une terreur, et vous avez peur.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Ai-je jamais dit: « Donne-moi »? ou « Offrez-moi un cadeau de votre substance »?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
ou « Délivre-moi de la main de l'adversaire »? ou: « Délivre-moi de la main de l'oppresseur »?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
« Apprends-moi, et je me tairai. Fais-moi comprendre mon erreur.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Quelle force ont les paroles de la droiture! Mais votre réprobation, que réprouve-t-elle?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Avez-vous l'intention de réprouver les mots, puisque les discours de celui qui est désespéré sont comme du vent?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Oui, vous tireriez même au sort pour l'orphelin, et faire de votre ami une marchandise.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Maintenant, regardez-moi avec plaisir, car je ne te mentirai pas en face.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Veuillez retourner. Qu'il n'y ait pas d'injustice. Oui, revenez encore. Ma cause est juste.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Y a-t-il de l'injustice sur ma langue? Mon goût ne peut-il pas discerner des choses malicieuses?

< Job 6 >