Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Eka Ayub nodwoke kama:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
“Ka dine bed ni inyalo pimo chandruok ma an-go, kata pimo masira duto momaka e ratil,
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
to adier, dine gibedo mapek moloyo kwoyo mathoth manie dho nam, mano emomiyo wechena osebedo ka yombore.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Aserni mag Jehova Nyasaye Maratego osechwoyo denda, ringra opongʼ gi kwiri marach ma asernigo okelo; kendo masiche mag Nyasaye olwora koni gi koni.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Donge punda nyalo mana ywak ka oonge lum mocham, kata rwath nyalo ywak kaonge chiemo?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Chiemo maboth bende inyalo cham ka ok oketie chumbi, koso mit mane miyudo ei nyai tongʼ marachar?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Ok ahero chiemo ma kamago; nimar chiemo ma kamago miya tuo.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
“Kuom mano, mad ayud gima akwayo, mad Nyasaye chiwna gima ageno yudo,
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
kendo oyie otoya matindo tindo mi onega chuth.
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Kotimona kamano eka chunya noyud hoch, anabed gi kwe, kata obedo ni an gi rem malit; nikech ok asedagi weche mag Ngʼama Ler.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
“Teko mane ma an-go ma dimi pod abed gi geno? Ber mane ma pod ni e nyima madimi abed mos?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
An gi teko machal gi teko kidi koso? Bende ringra olos gi nyinyo?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Bende an gi teko mar konyora kenda ka koro giga duto osegol kuoma?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
“E kinde ma ngʼato nigi chandruok kama, to osiepne onego okeche, kata obedo ni oseweyo luoro Jehova Nyasaye Maratego.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Owetena to oselokore joma ok nyal gen, mana ka aore matindo ma pigegi ok siki kata ka oula mogingore ndalo koth,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
to pe manie wi gode lokore oula kendo mogingore gi pi mamol,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
e kinde oro to gichungʼ ma ok ringi, kendo lal nono e yoregi kinde ma piny liet.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Jowuoth baro weyo yoregi ma giluwo; gidhi nyaka piny motwo mi githo kuno.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Jowuoth moa Tema gi johala moa Sheba manyo aore mondo oyudie pi.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Gibiro ka gin gi geno mar yudo pi, to ka gichopo kanyo to giyudo ni pi ma gineno onge, mi chunygi nyosre.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Koro in bende iselokori ngʼama ok nyal konyo; kineno gimoro mabwogo ji to luoro maki.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Bende asekwayoue mondo umiyae kony moro mugolo kuom mwandu mondo akonyrago,
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
kata mondo uresa e lwet wasika, kata resa e lwet jo-mahundu?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
“Puonja, eka analingʼ, nyisa kama asedhie marach.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Mano kaka weche madier lit kaka kudho! To weche mihango mathothgo, to nyiso angʼo?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Dibed ni iwuoyo kamano mondo omi iket weche ma awacho kare kendo mondo ikaw weche ngʼama neno malit ka gima nono?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Ichalo ngʼama nyalo goyo ombulu mar nego nyathi kich kendo inyalo ndhogo kata mana osiepeni.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
“To koro yie ichomie wangʼi kuoma kendo iranga maber iparo ni anyalo wuondi e wangʼi?
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Lokri, iwe timo ne ji marach; par maber kendo, nikech an ngʼat makare.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Bende nitie gimoro amora marach ma lewa osewacho? Donge an gi rieko mar ngʼeyo gima ok owinjore?
