Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
A Job progovori i reče:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
“O, kad bi se jad moj izmjeriti mog'o, a nevolje moje stavit' na tezulju!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Teže one jesu od sveg pijeska morskog, i stoga mi riječi zastraniti znaju.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Strijele Svesilnoga u mojem su mesu, ljuti otrov njihov ispija mi dušu, Božje se strahote oborile na me.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
TÓa, kraj svježe trave njače li magarac, muče li goveče kraj punih jasala?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Zar hranu bljutavu jedemo bez soli? Zar kakove slasti ima u bjelancu?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Al' ono što mi se gadilo dotaći, to mi je sada sva hrana u bolesti.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
O, da bi se molba moja uslišala, da mi Bog ispuni ono čem se nadam!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
O, kada bi me Bog uništiti htio, kada bi mahnuo rukom da me satre!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Za mene bi prava utjeha to bila, klicati bih mog'o u mukama teškim što se ne protivljah odluci Svetoga.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Zar snage imam da mogu čekati? Radi kakve svrhe da ja duže živim?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Zar je snaga moja k'o snaga kamena, zar je tijelo moje od mjedi liveno?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Na što se u sebi osloniti mogu? Zar mi svaka pomoć nije uskraćena?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
Tko odbija milost bližnjemu svojemu, prezreo je strah od Boga Svesilnoga.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Kao potok me iznevjeriše braća, kao bujice zimske svoje korito.
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
Od leda mutne vode im se nadimlju, 'bujaju od snijega što se topit' stao;
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
al u doba sušno naskoro presahnu, od žege ishlape tada iz korita.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Karavane zbog njih skreću sa putova, u pustinju zađu i u njoj se gube.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Karavane temske očima ih traže, putnici iz Šebe nadaju se njima.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
A kad do njih dođu, nađu se u čudu, jer su se u nadi svojoj prevarili.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
U ovom ste času i vi meni takvi: vidjeste strahotu pa se preplašiste.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Rekoh li vam možda: 'Darujte mi štogod, poklonite nešto od svojega blaga;
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
iz šake dušmanske izbavite mene, oslobodite me silnikova jarma?'
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Vi me poučite, pa ću ušutjeti, u čem je moj prijestup, pokažite meni.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
O, kako su snažne besjede iskrene! Al' kamo to vaši smjeraju prijekori?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Mislite li možda prekoriti riječi? TÓa u vjetar ide govor očajnikov!
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Nad sirotom kocku zar biste bacali i sa prijateljem trgovali svojim?
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
U oči me sada dobro pogledajte, paz'te neću li vam slagati u lice.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Povucite riječ! Kakve li nepravde! Povucite riječ, neporočan ja sam!
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Zar pakosti ima na usnama mojim? Zar nesreću svaku okusio nisam?
