Job 5

1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.

2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.

3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:

4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.

5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.

6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;

7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.

8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;

9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;

10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;

11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.

12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.

13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;

14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.

15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;

16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.

17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.

18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.

19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.

20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.

21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.

22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;

23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.

24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;

25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;

26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.

27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.

Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.