Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
“Job, srike pang ac liye lah oasr mwet ac topuk kom. Ya oasr lipufan kom ac ku in nget nu se?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Sie mwet el fin inse koluk ac sruokyana mulat lal, El lalfon, mweyen ouiya inge ku in unilya.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
Oasr kutu mwet na lalfon nga liye oana in mutana okak, Tusruktu nga pangon mu selngawiyuki lohm selos.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
Tulik natulos tia ku in konauk acn elos in wikla we; Ac wangin mwet tuyak in kasrelos ke pacl nununkeyuk elos.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Mwet masrinsral ac fah kangla fokin ima lun mwet lalfon inge — Finne ma su kapak inmaslon kokul uh — Ac mwet malu elos fah sok selos ke sripen kasrup lalos.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Ma koluk uh tia kapak infohk uh, Ku mwe lokoalok tuku ye fohk uh me.
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
Mo na mo! Mwet uh sifacna orala mwe lokoalok nu selos, Oana ke kosran e uh ac pisryak liki e uh.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
“Funu nga pa kom, nga lukun forla nu sin God Ac fahkyuyak nu sel.
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Kut tia ku in kalem ke orekma usrnguk lal uh, Ac mwenmen ma El oru inge, wangin safla kac.
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
El supwama af nu fin acn uh, Ac aksroksrokyauk infohk uh.
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Aok, pwaye lah God El akmwetyalos su pusisel, Ac akpwaryalos nukewa su muta in asor.
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
El kunausla pwapa sulal lun mwet kutasrik, Ac oru tuh paolos in tiana orala ma elos ke oru.
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
El sruokya mwet orek lalmwetmet ke ma elos sifacna nunkauk, Pwanang ako sulallal lalos sa na fosla;
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Finne infulwen len, a elos ac kahlimin acn uh in lohsr.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
Tusruktu God El molela mwet sukasrup uh liki misa, Ac karingin mwet enenu uh liki mwe keok.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
El sang finsrak nu sin mwet sukasrup ac kaliya oalin mwet koluk.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
“Insewowo mwet se su God El kai! Nimet kom srunga El fin kai kom.
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
God El sifacna losya kinet su El kanteya; Paol fin kantekomi, na paol ac sifil pacna akkeyekomla.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
In pacl na pus El ac molikomla liki mwe ongoiya;
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
Ke pacl in sracl El ac fah karingin moul lom, Ac in pacl in mweun El ac fah liyekomyang liki misa.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
God El ac fah loangekom liki kas kikiap lun mwet keim; Ac molikomla ke pacl mwe kunausten lulap sikyak.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Ke pacl ongoiya ac sracl tuku, kom ac fah israsr na kac, Ac kom ac fah tia sangeng ke kosro lemnak.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Acn ma kom pikin nu ke ima lom, ac fah wangin eot we; Kosro lemnak ac fah tiana anwuk nu sum.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
Na kom ac fah muta in misla in lohm nuknuk sum; Ac ke kom ac som liye un sheep nutum, wangin ma koluk sikyak nu selos.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Ac fah arulana pus tulik nutum Oana pusiyen mah inima uh.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Kom ac fah moul nwe ke na kom matuoh, Oana wheat su oan nwe matula ke pacl in kosrani.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Job, kut etu ma inge mweyen kut lutlut kac ke pacl na loes. Wona kom in lulalfongi, mweyen ma inge ma na pwaye.”
