Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
| קרא-נא היש עונך ואל-מי מקדשים תפנה |
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
| כי-לאויל יהרג-כעש ופתה תמית קנאה |
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
| אני-ראיתי אויל משריש ואקוב נוהו פתאם |
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
| ירחקו בניו מישע וידכאו בשער ואין מציל |
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
| אשר קצירו רעב יאכל--ואל-מצנים יקחהו ושאף צמים חילם |
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
| כי לא-יצא מעפר און ומאדמה לא-יצמח עמל |
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
| כי-אדם לעמל יולד ובני-רשף יגביהו עוף |
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
| אולם--אני אדרש אל-אל ואל-אלהים אשים דברתי |
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
| עשה גדלות ואין חקר נפלאות עד-אין מספר |
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
| הנתן מטר על-פני-ארץ ושלח מים על-פני חוצות |
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
| לשום שפלים למרום וקדרים שגבו ישע |
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
| מפר מחשבות ערומים ולא-תעשנה ידיהם תשיה |
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
| לכד חכמים בערמם ועצת נפתלים נמהרה |
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
| יומם יפגשו-חשך וכלילה ימששו בצהרים |
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
| וישע מחרב מפיהם ומיד חזק אביון |
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
| ותהי לדל תקוה ועלתה קפצה פיה |
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
| הנה אשרי אנוש יוכחנו אלוה ומוסר שדי אל-תמאס |
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
| כי הוא יכאיב ויחבש ימחץ וידו תרפינה |
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
| בשש צרות יצילך ובשבע לא-יגע בך רע |
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
| ברעב פדך ממות ובמלחמה מידי חרב |
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
| בשוט לשון תחבא ולא-תירא משד כי יבוא |
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
| לשד ולכפן תשחק ומחית הארץ אל-תירא |
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
| כי עם-אבני השדה בריתך וחית השדה השלמה-לך |
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
| וידעת כי-שלום אהלך ופקדת נוך ולא תחטא |
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
| וידעת כי-רב זרעך וצאצאיך כעשב הארץ |
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
| תבוא בכלח אלי-קבר כעלות גדיש בעתו |
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
| הנה-זאת חקרנוה כן-היא שמענה ואתה דע-לך |
