Job 5

1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

“Rele koulye a; èske gen moun ki pou reponn? A kilès nan sen fidèl yo ke ou va vire?

2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

Paske rankin va touye moun ki plen foli, e jalouzi va touye moun senp lan.

3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

Mwen te wè moun san konprann ki t ap pran rasin, e byen vit, mwen te denonse kay li.

4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

Fis li yo pa jwenn sekirite ditou; menm nan pòtay la, yo oprime, ni pa gen moun pou delivre yo.

5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

Moun grangou yo devore rekòlt li, e mennen l yon kote plen pikan. Epi pelen an rete ovèt pou sezi tout byen yo.

6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

Paske malè pa sòti nan pousyè, ni gwo twoub pa pouse soti nan tè;

7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

paske lòm fèt pou gwo twoub, tankou etensèl dife vole anlè.

8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

“Men pou mwen, mwen ta chache Bondye, pou m ta plede kòz mwen devan Bondye.

9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

Bondye Ki konn fè gwo bagay ki depase konesans lan; mèvèy ki pa kab menm konte yo.

10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

Li bay lapli sou tè a, e voye dlo sou chan yo,

11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

Jiskaske Li leve sila ki enb yo, e sila ki an dèy yo, li leve bay sekou.

12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

Li anile manèv a sila ki gen riz yo pou men yo pa reyisi.

13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

Li kaptire saj yo nan pwòp riz pa yo, e konsèy a moun k ap twonpe moun nan vin kontrekare byen vit.

14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

Nan gwo lajounen, yo jwenn ak tenèb, e yo egare gwo midi tankou se te lannwit.

15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

Men li sove yo de nepe a pwop bouch yo, e menm malere a chape nan men pwisan an.

16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

Akoz sa, sila ki san sekou a gen espwa, e inikite oblije pe bouch li.

17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

“Gade byen kijan nonm ke Bondye bay chatiman an gen kè kontan. Konsa, pa meprize disiplin Toupwisan an.

18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

Paske se Li menm ki blese, e se Li menm ki retire blesè a; Li fè donmaj la, e pwòp men L ki geri l.

19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

Soti sis fwa, Li va delivre ou de twoub ou yo; Menm nan sèt fwa, mal la p ap kab touche ou.

20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

Nan gwo grangou Li va delivre ou devan lanmò, e nan lagè, devan pouvwa nepe a.

21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

Ou va pwoteje devan blese a lang lan, e ou p ap pè vyolans lan lè l vin parèt.

22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

Ou va ri devan vyolans ak grangou, e ou p ap pè bèt sovaj yo.

23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

Paske ou va fè alyans ak wòch chan yo, e bèt sovaj yo va anpè avèk ou.

24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

Ou va konnen ke tant ou an pwoteje, paske ou va vizite lakay ou san krent ni pèt.

25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

Anplis, ou va konnen ke desandan ou yo va anpil, e sila ki sòti nan ou yo anpil tankou zèb latè.

26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

Ou va rive nan tonbo a ak tout fòs ou, tankou gwo sak ble nan sezon li.

27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.

Gade sa byen; nou te fè ankèt li, e se konsa li ye. Tande sa e konnen l pou kont ou.”