Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
Call now, if there is any that will answer thee; and to which of the saints wilt thou turn?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
For wrath killeth the foolish man, and envy slayeth the silly one.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
I have seen the foolish taking root: but suddenly I cursed his habitation.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
His children are far from safety, and they are crushed in the gate, neither [is there] any to deliver [them].
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Whose harvest the hungry eateth up, and taketh it even out of the thorns, and the robber swalloweth up their substance.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Although affliction cometh not forth from the dust, neither doth trouble spring out of the ground;
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
Yet man is born to trouble, as the sparks fly upward.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
I would seek to God, and to God would I commit my cause:
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Who doeth great things and unsearchable; wonderful things without number:
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Who giveth rain upon the earth, and sendeth waters upon the fields:
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
To set on high those that are low: that those who mourn may be exalted to safety.
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
He disappointeth the devices of the crafty, so that their hands cannot perform [their] enterprise.
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
He taketh the wise in their own craftiness: and the counsel of the froward is carried headlong.
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
They meet with darkness in the day-time, and grope in the noon-day as in the night.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
But he saveth the poor from the sword, from their mouth, and from the hand of the mighty.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
So the poor hath hope, and iniquity stoppeth her mouth.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Behold, happy [is] the man whom God correcteth: therefore despise not thou the chastening of the Almighty:
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
For he maketh sore, and bindeth up: he woundeth, and his hands make whole.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
He will deliver thee in six troubles: yea, in seven there shall no evil touch thee.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
In famine he will redeem thee from death: and in war from the power of the sword.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Thou shalt be hid from the scourge of the tongue: neither shalt thou be afraid of destruction when it cometh.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
At destruction and famine thou shalt laugh: neither shalt thou be afraid of the beasts of the earth.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
For thou shalt be in league with the stones of the field: and the beasts of the field shall be at peace with thee.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
And thou shalt know that thy tabernacle [will be] in peace; and thou shalt visit thy habitation, and shalt not sin.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Thou shalt know also that thy seed [will be] great, and thy offspring as the grass of the earth.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Thou shalt come to [thy] grave in a full age, as a shock of corn cometh in in its season.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Lo this, we have searched it, so it [is]; hear it, and know thou [it] for thy good.
