Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
Call, I pray thee—is there one to answer thee? Or, to which of the holy ones, wilt thou turn?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
For, to the foolish man, death is caused by vexation, and, the simple one, is slain by jealousy.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
I, have seen the foolish taking root, and then hath his home decayed, in a moment:
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
His children are far removed from safety, and they are crushed in the gate, and there is none to deliver:
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Whose harvest, the hungry, eateth up, and, even out of thorn hedges, he taketh it, and the snare gapeth for their substance.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
For sorrow, cometh not forth out of the dust, —nor, out of the ground, sprouteth trouble.
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
Though, man, to trouble, were born, as, sparks, on high, do soar,
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
Yet indeed, I, would seek unto El, and, unto Elohim, would I set forth any cause: —
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Who doeth great things, beyond all search, —Wondrous things, till they cannot be recounted;
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Who giveth rain, upon the face of the earth, and sendeth forth waters, over the face of the open fields;
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Setting the lowly on high, and, mourners, are uplifted to safety;
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
Who doth frustrate the schemes of the crafty, that their hands cannot achieve abiding success;
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Who captureth the wise in their own craftiness, yea the headlong counsel of the crooked:
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
By day, they encounter darkness, and, as though it were night, they grope at high noon.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
But he saveth from the sword, out of their mouth, and, out of the hand of the strong, the needy.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
Thus to the poor hath come hope, and, perversity, hath shut her mouth.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Lo! how happy is the man whom God correcteth! Therefore, the chastening of the Almighty, do not thou refuse;
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
For, he, woundeth that he may bind up, He smiteth through, that, his own hands, may heal.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
In six troubles, he will rescue thee, and, in seven, there shall smite thee no misfortune:
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
In famine, he will ransom thee from death, and in battle from the power of the sword;
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
During the scourge of the tongue, shalt thou be hid, neither shalt thou be afraid of destruction when it cometh;
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
At destruction and at hunger, shalt thou laugh, and, of the wild beast of the earth, be not thou afraid;
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
For, with the stones of the field, shall be thy covenant, and, the wild beast of the field, hath been made thy friend;
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
And thou shalt know that, at peace, is thy tent, and shalt visit thy fold, and miss nothing;
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
And thou shalt know, that numerous is thy seed, and, thine offspring, like the young shoots of the field.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Thou shalt come, yet robust, to the grave, as a stack of sheaves mounteth up in its season.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Lo! as for this, we have searched it out—so, it is, Hear it, and know, thou, for thyself.
