Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
Roep nu, zal er iemand zijn, die u antwoorde? En tot wien van de heiligen zult gij u keren?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Want den dwaze brengt de toornigheid om, en de ijver doodt den slechte.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
Ik heb gezien een dwaas wortelende; doch terstond vervloekte ik zijn woning.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
Verre waren zijn zonen van heil; en zij werden verbrijzeld in de poort, en er was geen verlosser.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Wiens oogst de hongerige verteerde, dien hij ook tot uit de doornen gehaald had; de struikrover slokte hun vermogen in.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Want uit het stof komt het verdriet niet voort, en de moeite spruit niet uit de aarde;
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
Maar de mens wordt tot moeite geboren; gelijk de spranken der vurige kolen zich verheffen tot vliegen.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
Doch ik zou naar God zoeken, en tot God mijn aanspraak richten;
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Die grote dingen doet, die men niet doorzoeken kan; wonderen, die men niet tellen kan;
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Die den regen geeft op de aarde, en water zendt op de straten;
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Om de vernederden te stellen in het hoge; dat de rouwdragenden door heil verheven worden.
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
Hij maakt te niet de gedachten der arglistigen; dat hun handen niet een ding uitrichten.
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Hij vangt de wijzen in hun arglistigheid; dat de raad der verdraaiden gestort wordt.
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Des daags ontmoeten zij de duisternis, en gelijk des nachts tasten zij in de middag.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
Maar Hij verlost den behoeftige van het zwaard, van hun mond, en van de hand des sterken.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
Zo is voor den arme verwachting; en de boosheid stopt haar mond toe.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Zie, gelukzalig is de mens, denwelken God straft; daarom verwerp de kastijding des Almachtigen niet.
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Want Hij doet smart aan, en Hij verbindt; Hij doorwondt, en Zijn handen helen.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
In zes benauwdheden zal Hij u verlossen, en in de zevende zal u het kwaad niet aanroeren.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
In den honger zal Hij u verlossen van den dood, en in den oorlog van het geweld des zwaards.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Tegen den gesel der tong zult gij verborgen wezen, en gij zult niet vrezen voor de verwoesting, als zij komt.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Tegen de verwoesting en tegen den honger zult gij lachen, en voor het gedierte der aarde zult gij niet vrezen.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Want met de stenen des velds zal uw verbond zijn, en het gedierte des velds zal met u bevredigd zijn.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
En gij zult bevinden, dat uw tent in vrede is; en gij zult uw woning verzorgen, en zult niet feilen.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Ook zult gij bevinden, dat uw zaad menigvuldig wezen zal, en uw spruiten als het kruid der aarde.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Gij zult in ouderdom ten grave komen, gelijk de korenhoop te zijner tijd opgevoerd wordt.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Zie dit, wij hebben het doorzocht, het is alzo; hoor het, en bemerk gij het voor u.
