Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
Raab, kære, om der er nogen, som svarer dig? og til hvem af de hellige vil du vende Ansigtet?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Thi Fortørnelse slaar en Daare ihjel, og Nidkærhed dræber den taabelige.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
Jeg saa en Daare rodfæstet, og jeg forbandede hans Bolig hastelig.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
Hans Børn vare langt fra Frelse og nedtraadtes i Porten, og der var ingen, som reddede dem.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Den hungrige opaad hans Høst og hentede den endog fra Tjørnehegnet, og Røverne opslugte hans Formue.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Thi Uretfærdighed skyder ikke frem af Støvet, og Møje vokser ikke op af Jorden;
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
men et Menneske bliver født til Møje, ligesom Gnister maa flyve højt op.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
Dog jeg vilde søge hen til Gud, og til Gud vilde jeg rette min Tale;
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
til ham, som gør store Ting, hvilke man ikke kan ransage, underlige Ting, saa der er intet Tal paa dem;
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
ham, som giver Regn paa Jorden og lader Vand komme paa Markerne;
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
for at sætte de ringe højt op, og at de sørgende ophøjes ved Frelse;
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
ham, som gør de træskes Anslag til intet, at deres Hænder ikke kunne udføre Sagen;
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
ham, som griber de vise i deres Træskhed, saa de underfundiges Raad hastelig omstødes;
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
om Dagen løbe de an i Mørket og føle sig for om Middagen, som var det Nat.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
Og han frelser en fattig fra Sværd, fra deres Mund og fra den stærkes Haand,
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
saa der bliver Haab for den ringe, og Uretfærdighed maa lukke sin Mund.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Se, saligt er det Menneske, som Gud straffer; derfor foragte du ikke den Almægtiges Tugtelse!
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Thi han gør Smerte og forbinder; han saargør, og hans Hænder læge.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
I seks Angester skal han fri dig, og i syv skal intet ondt røre dig.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
I Hunger skal han frelse dig fra Døden og i Krig fra Sværdets Vold.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Du skal finde Skjul for Tungens Svøbe og ikke frygte for Ødelæggelse, naar den kommer.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Du skal le ad Ødelæggelse og Hunger og ikke frygte for Jordens Dyr;
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
thi med Stenene paa Marken har du Pagt, og Markens Dyr skulle holde Fred med dig.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
Og du skal forfare, at dit Telt har Fred, og du skal besøge din Bolig og intet savne.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Og du skal forfare, at din Sæd skal blive mangfoldig, og din Afkom som Græs paa Jorden.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Du skal komme til Graven i Alderdom, ligesom Neg optages i sin Tid.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Se dette, det have vi undersøgt, saa er det; hør det, og forstaa det vel!
